Slutspurt i ligan, cupframgångar och några ord om Enjebo

Det återstår 19 matcher av lagens grundserie, som avslutas 17 mars, och vi står onekligen inför en del osäkerheter. En sådan handlar om det kommande kvalet. Och frågan där är inte bara vilka som kommer att spela det, utan också hur det skall gå till. En annan är förstås hur grundserien kommer att sluta, för flera viktiga tabellpositioner väntar på sitt avgörande.

Med stor säkerhet kan vi säga att bara tre tabellpositioner är klara; att Alvik och Telge tar platserna 3 och 4, och att Uppsala hamnar på plats 10. Det är alltså mycket som skall avgöras de här sista veckorna veckorna och framför allt tre viktiga frågor som skall få sina kvar:
1.Blir det Luleå eller Udominate som tar förstaplatsen och får hemmaplansfördel genom hela slutspelet?
2. Hur kommer Eos, Visby och Norrköping fördela sig på platserna 5,6 och 7? Till varje pris vill de förstås undvika plats 7, som innebär kvartsfinal mot Udominate eller Luleå, och därmed minimal chans att ta sig till semi.
3. Vilket lag kommer nia och hamnar i kvalet tillsammans med Uppsala? Blir det AIK eller Mark?

Fråga 1 kommer att få sitt svar 7/3, då de båda topplagen möts i Luleå. Såvida inget av lagen snubblar till mot något annat lag så är matematiken enkel inför den avgörande matchen: det lag som vinner 7/3 vinner också grundserien. Tipset får bli Luleå, i kraft av att de spelar hemma.

Fråga 2 är knepigare. Eos har onekligen ett litet grepp om plats 5, då de för närvarande har åtta vinster, medan Visby och Norrköping har sju. Efter en lång svacka har Eos också kommit i en form av andra andning och har just nu tre raka segrar. Senast slog de Norrköping hemma efter monsterprestationer av Moseley och Wallen, som gjorde 32 respektive 31 poäng. De möter på onsdag Visby i Lund och det är en match som jag tror Eos tar, vilket skulle betyda att jag sätter dem på plats fem i grundserien. Både Visby och Norrköping, som har fyra matcher kvar, har riktigt bra chanser att vinna ytterligare två vardera. Om det sker så hamnar lagen på samma poäng i grundserietabellen.  Då placeras Norrköping före eftersom de har inbördes på sin konkurrent. Norrköping på plats 6 och Visby på plats 7 i den slutliga tabellen blir alltså mitt tips.

Fråga 3 tror jag att jag måste besvara med AIK, men det är sannerligen inget säkert tips. Det kan mycket väl bli tvärtom. Situationen är ju den att AIK, som just nu är en vinst bakom Mark, har ett betydligt ”enklare” program kvar än Mark. AIK kan kravla sig förbi om de vinner två av sina återstående fyra matcher, medan Mark förlorar alla. Samma resultat får vi förstås om AIK tar tre och Mark en. Omöjligt är inte ett sådant utfall, men knappast sannolikt. Ett första besked i frågan kommer redan på lördag, då de båda lagen möts i Solna. Den matchen har förutsättningar att bli ett riktigt drama.

Men mitt tips blir alltså att Mark klarar sig kvar. Förutom matchen mot AIK på lördag så har de en riktigt bra chans kvar, Visby hemma i den sista omgången. En av de båda tror jag Mark vinner. Och det innebär att AIK måste ta 3/4 i slutspurten, vilket nog blir övermäktigt.

Skulle AIK ändå komma före Mark i tabellen vore det en ödets ironi, eftersom AIK inte kommer att spela i ligan nästa år. AIK skulle därigenom förpassa Mark till kvalet, där de skulle få göra upp om tre ligaplatser tillsammans med Uppsala, Högsbo och Wetterbygden. Man får anta att det blir utfallet i den situationen, fast ingen har förstås förutsett en händelseutveckling där ett slutspelslag lämnar ligan. Och skulle AIK hamna på nionde plats i grundserien, så är frågan om de ens skall/tillåts vara med i kvalet. Det skulle vara ur alla synpunkter fel om ett lag som ändå inte skall spela i ligan är med och påverkar utgången av kvalspelet. Antagandet är därför att kvalet i sådant fall spelas mellan tre lag, som gör upp om två platser.

AIK har fortfarande inte officiellt gått ut med några besked om att de drar sig ur ligan, men inte heller dementerat saken trots att en del skriverier redan förekommit. Känt är dock att både spelarna och coacherna har fått beskedet av klubbledningen. Av någon anledning håller klubben på informationen om beslutet att dra sig ur, vilket är känt i vida kretsar. Bland annat gick Janel McCarville ut på Twitter och ondgjorde sig över klubbens beslut att inte fortsätta i ligan. McCarville tvingades senare radera sin tweet.

Att spelarna och coacherna i AIK kommer att kämpa till det bittra slutet är dock klart, i synnerhet som klubben väljer att fortsätta med herrlaget i Superettan. Hela situationen har fått spelarna att knyta näven i fickan och göra sitt yttersta för att undvika en kvalplats, för det skulle vara deras bästa sätt att visa för klubbledningen att den valt fel väg.

Veckans matcher i ligan är de här:
Onsdag: Alvik-Luleå, EOS-Visby, Telge-Uppsala, AIK-Norrköping
Lördag: Alvik-Eos, Visby-Udominate, Norrköping-Uppsala, AIK-Mark

Så här på söndagen måste vi också registrera ett par cupframgångar för svenska utlandsspelare. Yakin Dogu, Elin Eldebrinks klubb, har vunnit ytterligare en trofé att lägga till samlingarna. Tidigare idag slog de Hatay i den turkiska cupfinalen, 86-79. Eldebrink spelade dock inte cupfinalen, utan de som fick står för fiolerna var amerikanskorna Kayla McBride och Courtney Vandersloot, som kom av matchen med 26 respektive 19 poäng. Vi noterar dock att den belgiska guarden i Hatay som jag skrev om häromdagen, Hind Ben Abdelkader, blev matchens bästa poängplockare med 30 efter att bland annat ha skjutit 54% på treorna.

Och i Rumänien blev Nathalie Fontaine och Danielle Hamilton-Carter cupmästare när deras lag, Sepsi, vann över Satu Mare med 62-48. De båda svenskorna svarade för fyra poäng vardera. Det var en favoritseger eftersom Sepsi är Rumäniens klart bästa lag. Satu Mare verkar vara deras främsta rival den här säsongen, Förutom finalplatsen i cupen ligger de tvåa i ligan. En av Satu Mares allra bästa spelare är Taneisha Harrison, som varit flera säsonger i Sverige (Järfälla, Mark och Telge).

I Italien föll dock Binta Drammeh och hennes Lucca i söndagens cupfinal. Famila Schio vann klart, med 67-50, anförda av Isabelle Yacoubou och Laura Macchi, som gjorde tolv vardera, medan ”svenskdödaren” Cecilia Zandalasini stannade på åtta poäng. Mest poäng av alla på planen gjorde dock Drammeh, som kom upp i 17

På måndag kväll är det inte bara VM-kvalmatch för herrlandslaget, mot Ukraina på bortaplan. Även match två i kvartsfinalen av EEWBL, den östeuropeiska ligan, mellan Udominate och Luleå, avgörs då. Luleå vann i tisdags hemma, men bara med fyra poäng. Det är alltså vidöppet nu när lagen möts i Umeå. EEWBL har ett krav på att de här matcherna skall sändas, så vi får utgå ifrån att de syr ihop en webbsändning i Umeå.

Intressant blir förstås att se om nye coachen, Jan Enjebo, som ännu inte tillbringat en månad i sin nya klubb, lyckas leda laget till final four i EEWBL. När jag pratade med honom häromdagen tyckte han i alla fall att utgångsläget på måndag, med tanke på händelseutvecklingen i Luleå i tisdags, är gott. Luleå hade ju inför sista perioden ledningen med elva poäng, men lyckades inte göra det ryck som hade kunnat ge dem en rejäl buffert till match två. Istället lyckades Udominate ta hem slutperioden med 21-14 och därmed se till att förlusten stannade på 74-78.

Enjebo har tillbringat de senaste tio åren i Luxemburg där han en av säsongernas coachade på damsidan, parallellt med herr. I Sverige har han tidigare jobbat med DU 18, men däri inskränker sig hans tidigare erfarenhet av dambasket. Några större skillnader i sättet att jobba på damsidan jämfört med herr ser han dock inte.
– Men jag tycker nog att man måste noggrannare med förklaringar till varför man gör vissa saker med tjejerna, alltså tydligare med varför. Killar har en tendens att acceptera saker mer okritiskt. Och att tjejer bryr sig mer rent allmänt är alldeles solklart, säger Enjebo.

Att vi fått tillbaka en så erfaren coach som Enjebo till Sverige är förstås positivt. Och han bekräftar att han och Oscar Stenberg länge pratat om han skulle engagera sig i Udominate när det blev tillfälle. Han förnekar dock att hans ankomst för nästan en månad sedan var riggad och bestämd på förhand.
– Nej, det gick faktiskt till så att jag fick samtalet från Umeå den där söndagsmorgonen, efter att coach Alman hade lämnat laget. Jag hade ju inget engagemang inom basketen när Oscar ringde, så efter ett samtal med min fru så stack jag på direkten.

Redan dagen efter, på måndag morgon, höll han sin första träning med Udominate, och så här långt trivs han utmärkt i sin nya roll:
-Gensvaret har varit bra och det har förenklat att de här tjejerna är lättcoachade och har bra basket-IQ, säger Enjebo.

Hur har han då gått tillväga för att begränsa omställningen i sättet att spela, för naturligtvis vill han sätta sin prägel på spelet utan att för den skull röra om för mycket?
– Jag har inte velat ställa allt på ända. En sak är dock att vi skall försöka spela snabbare än tidigare under säsongen och så har vi  ändrat en del försvarsmässigt. Det handlar egentligen om att spika vissa regler i defensiva situationer. Vad gäller anfallet så pratade jag ihop mig med spelarna och tillsammans valde vi ut fyra av de grundspel som de haft med den förre coachen. Och dem fortsätter vi med, och försöker förfina. Det som är helt nytt är att jag tillfört en del anfallsmässigt ifråga om att sätta upp specifika spelare i specifika lägen. Tidigare har de ju spelat sina anfall och försökt få sina options oavsett vilken spelare som hamnade var.

Jan Enjebo kommer ju till laget och klubben utan någon ryggsäck och kan inte förknippas med de saker som genom åren bidragit till det skamfilade ryktet. Kanske bör man se på honom som en frisk fläkt, utan fördomar eller förutfattade meningar om verksamheten, som faktiskt kan bidra till att skapa någon form av lugn, seriositet och stabilitet. Han ser i alla fall inte bakåt och det går inte att klandra honom. Enjebo är här för att göra ett jobb och det tänker han försöka göra så bra som möjligt.

– Jag är gärna med på den här resan, säger han.
– Det var lätt att nappa på uppdraget, för det var spännande att komma tillbaka till Sverige och inte minst för att få chansen att leda ett lag där alla är proffs. Det är inte alla förunnat.
-Klubben har ju haft som ambition att få till sig svenska landslagsspelare, även om man inte lyckats med det den här säsongen och därför varit tvungen att fylla på med utländska spelare. Men jag tycker att klubbens tanke i grunden är god.. Om vi skulle få hem fler av landslagstjejerna, så skulle det höja statusen på ligan och bidra till landslagets möjligheter att utvecklas. För när det kommer till kritan är landslaget det viktigaste om sporten skall kunna bli större.

Klubben och Enjebo har ännu inte kommit överens om en fortsättning för honom över nästa säsong, men han säger att han själv vill och att allt tyder på att klubben vill detsamma. Han säger att ”vi kommer att lösa det”. Olyckskorpar har visserligen kraxat om att Udominate ganska snart måste lägga ned satsningen på damlaget, inte minst med hänsyn till skuldläget som uppstått. Även om coachen inte är inblandad i den formen av beslut så finns inget hos honom som tyder på annat än att man kör på och Enjebo har därför siktet inställt på nästa spelår.

Mycket tyder också på att laget fått en coach som infört ett nytt ledarskap och förmår dra i de trådar som behövs för att skapa en ny dynamik i laget. Under den hårdföre och envise coach Alman var relationerna ganska kyliga och huvudsakligen instrumentella. Det ryktas från Umeå att det råder en bättre stämning runt laget än tidigare, en ny öppenhet och att det uppvisas glädje i spelargruppen på ett annat sätt än tidigare under säsongen.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *