Några slutnoteringar om DU 18-EM

På söndag kväll spelas finalen i DU 18-EM. Den ena parten är faktiskt lite överraskande Spanien, som vi i och för sig är vana att se på podiet och inte så sällan överst på densamma. I inledningen av det mästerskapet visade spanjorskorna verkligen inga mästartakter. De vann knappt över Tjeckien, med fyra poäng, och fick sedan stryk av Serbien, där siffrorna blev 58-47. Men de har spelat upp sig och verkligen gnetat på i slutspelet. I en dramatisk kvartsfinal slog de Belgien med en poäng och i semin Ungern med två. Vid båda tillfällen avgjorde Spanien efter halvtid, då de i princip stängde ned sina motståndare. Det skulle faktiskt inte förvåna om de sopar hem det hela.

Spanien har vuxit under EM, som ju är en krävande historia, med sju matcher på elva dagar, för att de har det bredaste och jämnaste laget i mästerskapet. Gracerna är ordentligt spridda i det som alltid välskolade spanska laget. Ett exempel är att deras bästa poängplockare, Maria Pendande, har snittat 10,5, med vilket hon ligger långt ned i statistiken (plats 15) och har t ex båda Moulayna Johnson och Tova Sabel framför sig. Pendande är också lagets bästa returtagare (7,5 per match), men får trots det bara spela drygt 19 minuter per match.

Spaniens motståndare blir Tyskland, som utklassade Lettland i sin semi. Tyskorna har också ett brett lag, men framför allt är de stora och starka. Inte mindre än sju av Tysklands tolv spelare är 186 eller längre. Det är siffror som svenska ligalag inte är i närheten av att matcha. De får faktiskt vara glada om de har en enda spelare som är 186.

Som sig bör är Tyskland turneringens bästa lag i returtagning. De är hästlängder före Spanien i det avseendet och kommer att vara så i finalen också. Matchen blir en kamp mellan två stilar, den mer eleganta, tekniska och rörliga som Spanien representerar, mot den tuffa, fysiska och insidebaserade, som Tyskland står för. Och vem vinner den matchen? När två så olika kombattanter möts är det läge för en del taktiska drag för att ta udden av motståndarnas styrkor. Kanske har det spanska laget, som har mer flexibilitet och variation, större möjligheter än tyskorna att hitta något bra drag. Men får tyskorna spela sitt spel så vinner de.

Tysklands stora stjärna, Nyara Sabally, tvingades stå över en match i gruppspelet på grund av skada. Kanske har hon känningar, eftersom hon matchades väldigt sparsamt i semifinalen. Sabally spelade bara 17 minuter, men skall tyskorna vinna finalen är det helt nödvändigt att hon kan gå för fullt hela matchen. Sabally kommer med stor säkerhet att väljas till turneringens MVP. Det blir i så fall högst välförtjänt, men turneringens ”lirare” är däremot Ungerns point guard Barbara Angyal. Den konkurrens som finns kommer främst från kroatiskan Nika Mühl. Det råder inget tvivel om att Angyal är en blivande pg-stjärna på den europeiska baskethimlens bakplan. Sällan eller aldrig har man sett en 17-åring spela med den mognaden och smartheten.

Angyal är ”underårig” och har därmed ett år kvar i U 18. Det ungerska laget består för övrigt av tio spelare som är födda 2001, så man kan redan nu fråga sig vem som kommer att kunna hota dem nästa år i U 18. Ungern, liksom Lettland, Belgien och Slovenien är länder som verkligen flyttat fram positionerna på damsidan under senare tid. För dem ser framtiden onekligen ljus ut.

Lagen som på söndag gör upp om femteplatsen, och därmed den sista biljetten till U 19-VM, näst år, blir Belgien och Tjeckien.De slog Frankrike respektive Ryssland i sina placeringsmatcher på lördagen. Senaste gången Frankrike missade pallen i U 18-EM var för övrigt 2008. Favoriten att ta VM-platsen får vi nog säga att Belgien. är.

Om den svenska insatsen i kampen om att undvika nedflyttning behöver inte sägas så mycket mer. Och om det blir plats 15 eller 16 i mästerskapet spelar ingen som helst roll. Ett tag fanns det hopp om att Finland och Sverige skulle förenas i nästa års A-grupp. Nu får de istället kampera ihop i andradivisionen.

Vi kan bara konstatera att det går upp och ned i de här sammanhangen. Kvaliteten och standarden i de olika åldersgrupperna varierar. Som en förhållandevis liten sport på hemmaplan och tyngda av en avsevärd resursknapphet, både hemma och vad gäller internationellt spel, så kan vi heller inte begära att våra ungdomslandslag skall kunna vara stabila på en europeisk toppnivå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *