Några rader innan nyår

Foto: Christer Hansson

Livet här på den portugisiska sydkusten, mitt tillhåll under jul- och nyårshelgerna, är lättjefullt. Basketen står inte i centrum, men naturligtvis kan jag inte låta bli att följa vad som händer. Wifi finns ju numera praktiskt taget överallt, så ett par sändningar från ligamatcher har det blivit. Och jag tänkte att jag skulle avsluta året med ett par rader, främst om det som hänt den här hösten och några aktuella saker. Inledningsvis några reflektioner över den svenska ligan:

Laget som fått ut mest ur sitt material är utan tvekan Mark. Med en av ligans allra tunnaste trupper har de redan lyckats samla ihop fem vinster, vilket kanske säger kanske en del om standarden i ligan. Men också att coachen och laget är extremt noggranna i sina förberedelser inför matcherna och att Mark lyckats hitta rätt med sina amerikanskor, som visserligen inte är några världsstjärnor men ytterst dugliga i den svenska ligan. Guarden Janee Thompson är en av ligans allra skickligaste spelare, men den avgörande skillnaden är Alexis Hyder. Trots sin relativa litenhet (180) är hon ligans ledande returtagare, enormt effektiv och kombinerar det med en fin spelförståelse.

Kan man inte hitta stora spelare till rimliga pengar, och det går ju sällan, så är spelartyper som Hyder ett utmärkt alternativ. Det kan vara något att tänka på för lag som Eos och Telge, som båda är i skriande behov att något stort, alternativt en bulldozer som kan ta plats i tresekundersområdet. Det skulle ge dem större möjligheter att variera spelet och göra ligan lite roligare, för det skulle ge chansen att någon gång utmana de bästa på allvar.

Norrköping har tagit de segrar de behöver för att vara på hyfsat säker mark, men man hade väntat sig lite mer den här hösten. Visserligen saknar de fortfarande Sofia Pelander och Cajsa Uhrström, men Gyberg är tillbaka och Sundberg har numera två amerikanskor till förfogande. Det är som om Norrköping inte får samma saker att hända och spelet att klicka som förra hösten. Men kanske är saknaden av finska Pelander större än man tror. Det skulle i alla fall förklara varför Norrköping föll ihop som ett korthus i våras, när hon skadade sig. Pelander väntas tillbaka efter nyår och möjligen innebär det att Norrköping får en bra vår istället.

Som vanligt har några importer redan hemförlovats. Ett par för att de inte hållit måttet (Jazz Parker i Visby och Jalen O´Bannon i Uppsala), en på grund av osämja med coachen (Marina Bas i Udominate) och ytterligare ett par på grund av skador (Talia Walton i Eos och Katie Frerking i Luleå). Eos och Visby har skaffat ersättare och båda har gjort bra byten när de tagit in Daniela Wallen respektive Randy Montgomery. Om ersättare för Bas har inget hörts, men Luleå skall skaffa en stor spelare istället för Frerking. Och sannolikt rekryterar också Uppsala något nytt, för annars är de illa ute.

Förra säsongen drabbades ju Östersund av ett riktigt manfall av svenska spelare mitt under säsongen efter att laget bytte coach. Det kostade dem sannolikt ligaplatsen. I år har redan AIK råkat ut för något liknande. Tre spelare; Kajsa Carlsson, Varja Henriksson och Didem Celebi har hoppat av. Däremot inte Hanna Isaksson, som jag först fick uppgifter om. Hon uppges ha övertalats att stanna kvar. De här spelarnas avhopp kommer dock inte att sänka AIK och de kommer att fylla på med yngre spelare från de egna leden. Men något lurigt är det med det hela. Och för Carlsson är det andra året i rad som hon hux flux ger sig iväg. Förra spelåret stack hon ju från Mark mitt under säsongen.

Höstens lag på sitt sätt är förstås Udominate, som i vanlig ordning dansat runt i medierna och utmärkt sig genom ekonomiska bekymmer, en rattfylleskandal av stora mått och en skriande brist på svenska spelare. Det pekades också en del fingrar åt klubben för att den inlett ett samarbete med den skandalomsusade förre klubbdirektören i Sundsvall Dragons, som inte för så länge sedan blev utkastad ur herrarnas liga. Udominate behöver inte bara mer pengar och fler sponsorer. De är också i desperat behov av publik. Klubben sjunker som en sten i publikligan, ett faktum som ingen egentligen borde vara förvånad över.

Annars är det mesta sig likt i toppen. Luleå och Udominate stövlar på, med Alvik i hasorna. Och är något annorlunda, så är det att just Alvik har närmat sig de båda Norrlandslagen. Nyårsönskningen nummer ett skulle vara att Alvik tar sig till SM-final så att vi skulle få ett avbrott i den ”normala” finallunken, den där Udominate utmanar och Luleå som vanligt vinner.

En annan nyårsönskning är att Mark, som jag berömde ovan, skulle skaffa sig något som liknar information. Kanske rentav på hemsidan? Mark är nämligen särklassigt sämst i klassen i det avseendet. Annars får man säga att flera klubbar ryckt upp sig ordentligt den här säsongen när det gäller synlighet.

Någon tydlig MVP-kandidat kan i alla fall jag inte skönja ännu. Jag skulle snarare säga att det är jämnt på den fronten. Och att välja ut den som är mest värdefull låter sig inte göras så lätt. Det är t ex knepigt att jämföra spelare som dominerar i de svagare lagen, t ex guards som Heather Butler, Tayler Mingo, Janee Thompson och Brene Mosely, med de som finns i de tre topplagen. De förra förväntas, och måste, producera i stora mängder i varje match. Guards i de senare lagen, sådana som Jessica Thomas, Adrienne Motley, Brianna Kiesel och Klara Lundquist, har bättre spelare omkring sig, sådana som de måste dela bollen och gracerna med. Därför toppar de heller inte statistikkolumnerna, men skulle nog kunna göra det om de spelade i andra lag.

Och så är det ju det där med att det offensiva spelet i allmänhet värderas högre när den bästa skall utses. Men det finns ju många som är oerhört värdefulla, inte bara genom att de gör poäng. Anna Barthold är en av dem, liksom Allis Nyström, och Hyder är onekligen en av ligans effektivaste spelare. När Janel McCarville är i sitt esse är hon i en egen klass.

Så har vi fått reda på att ligan även säsongen 2018/19 kommer att genomföras med tio lag. En serieutredning har satts igång men skall inte vara klar förrän om ett år, så förändringar kan inte bli aktuella förrän till spelåret 2019/20. Det här betyder att det blir ett ligakval framåt vårkanten, mellan ettan och tvåan i Superettan samt lagen som placeras sig nia och tia i ligans grundserie. Man får anta att ligalagen blev en aning knäsvaga när de fick höra att Louice Halvarsson skall spela med Wetterbygden. En Halvarsson i god matchform motsvarar ju en bra amerikanska, men efter två års frånvaro är det högst oklart hur lång tid hon behöver för att komma i normala gängor. Men icke desto mindre, värvningen av Halvarsson var förstklassig och en rejäl förstärkning för Wetterbygden, för hennes blotta närvaro på planen betyder massor.

Så vad skall man säga om beslutet att även nästa säsong fortsätta med tio lag? Man får nog olika svar beroende på vem man frågar. De som vill ha mer än tio lag tänker främst på vikten av att ligan finns representerad på fler orter. Men ur kvalitetssynpunkt är det nog bra att man behöll tiolagsserien. Redan nu är det många lag som inte kan mobilisera trupper där det finns genomgående ligamässiga spelare. Hur kommer det då att se ut med t ex tolv lag?

Om vi vänder oss till den internationella scenen, så är det framför allt en sak vi måste anteckna med ett utropstecken. Vi har något så unikt som att en svensk spelare har gjort mest poäng och tagit mest returer i Euroleague. Tittar man på vilka världsstjärnor som Amanda Zahui har bakom sig i statistikkolumnerna, så tror man knappt sina ögon.

En sak är säker: om vi skulle haft en svensk herrspelare i motsvarande position, skulle det svenska basketsamfundet explodera i superlativer. Bloggare och media skulle gå i total spinn. Ja, det skulle t o m hända om den manlige spelaren skulle vara en av de säg 20 bästa i någon kategori. Den här gången handlar det dock om en kvinnlig spelare. Och därför blir den här exceptionella händelsen inte en nyhet, inte ens något som är värt en notis.

Efter att ha fått kicken från Avenida lyckades Farhiya Abdi få nytt kontrakt med polska Wisla. Det betyder hon, vid sidan av Zahui och Elin Eldebrink blir den tredje svenskan i den här säsongens Euroleague. Wisla ligger dock risigt till i tabellen och kan i bästa fall nå en av de platser som ger en biljett in i Eurocup. Zahui och Prag har däremot, med fem matcher kvar av grundserien, hyggliga chanser att ta sig till slutspelet, medan det för Eldebrink och Yakin Dogu i stort sett är klart. De toppar den ena gruppen med 8/1 i matcher. Yakin Dogu sägs ha ambitionen att bli det bästa europeiska laget och man måste säga att de har kommit en bit på vägen. De tog tre titlar förra säsongen, inklusive Eurocup, har fått en fin start på klubbens första säsong i Euroleague och häromdagen tog de hem säsongens första buckla, Presidents Cup, där liga-och cupvinnarna i Turkiet möts.

Den andra gruppen i Euroleague leds av Dynamo Kursk, som har nio raka den här hösten. Kursk har haft ett enastående 2017 i Euroleague, där de faktiskt är obesegrade. Den enda plumpen för Lucas Mondelos gäng var finalförlusten i den ryska ligan, då UMMC blev för svåra. Och hur kampen mellan de båda giganterna kommer att sluta det här spelåret blir spännande. Konkurrensläget spetsades ju till nyligen, då först Diana Taurasi meddelade att hon lämnar UMMC, och sedan meddelade klubben att Maya Moore ansluter efter årsskiftet. Att byta ut en Taurasi som är i karriärens nedförsbacke, mot Moore, är ett riktigt uppköp för UMMC.

I Eurocup spelas åttondelarna 3-4 januari, med returmöten 10-11/1. Det är nu ettorna och tvåorna i gruppspelet kliver in i handlingen, och det svenskintresse som finns kvar hittar vi i matchen Artego Bydgoszcz-Carolo. I det senare laget har vi som bekant Kalis Loyd. Carolo har för övrigt gjort en rockad nyligen, då de skickade ut Renee Montgomery och ersatte henne med Kaleena Mosqueda-Lewis. Båda är amerikanskor och båda spelar i WNBA, men troligen kommer Mosqueda-Lewis, som spelat i Carolo tidigare, att kunna gör mer nytta än Montgomery. Och Flammes Carolo borde ha goda chanser att ta sig in bland de åtta sista i Eurocup.

Övriga svenska representanter tog det stopp för i den förra rundan, då Udominate, Sepsi (Fontaine och Hamilton-Carter) och Belfis Namur (Josefine Vesterberg) åkte ut. Namur var dock väldigt nära. Efter att ha förlorat borta mot ryska Enisey med 58-69 lyckades de ta en hemmaseger med 62-56. Sex poäng ytterligare hade alltså behövts för avancemang.

Inom collegebasketen inleds seriespelet i konferenserna. Lagen har visserligen varit igång i två månader, men hittills har det handlat om enskilda träningsmatcher och olika turneringar. Det är nu allvaret börjar, men enligt den amerikanska modellen värderas alla matcher under säsongen lika mycket när lagen skall rankas. Säsongens storfavorit är återigen UConn och till skillnad mot i våras, då vi var många som inte trodde på dem och de mycket riktigt stöp i semifinalen, så talar allt för att de skall lyckas ta hem det nationella mästerskapet ännu en gång. UConn har en riktigt stark uppställning, där efter de tio första matcherna (givetvis alla vinster) hela sex spelare har snittat tvåsiffrigt i poäng.

Två spelare från UConn, Napheesa Collier och Katie Lou Samuelson, nominerades för övrigt till det amerikanska seniorlandslagets 29-spelartrupp inför VM i Spanien nästa sommar. I USA är det inte landslagscoachen som väljer ut landslagstruppen, utan en uttagningskommitté. Den har den här gången nominerat alla de kända och etablerade namnen, men också fem collegespelare. Förutom de båda nämnda är det Asia Durr (Louisville), Kelsey Mitchell (Ohio State) och A’ja Wilson (South Carolina). USA är givetvis jättefavorit i VM, så nyårsönskningen kan inte sträckas längre än att något land kommer att ge amerikanskorna en rejäl match.

Geno Auriemma, den legendariske coachen för UConn, nådde några dagar före jul milstolpen 1000 vinster i karriären. Tidigare samma dag lyckades North Carolinas head coach, Sylvia Hatchell, med samma bedrift. Det gör att att totalt fem coacher har klarat av 1000 vinster eller mer. Av de fem är det bara en som återfinns inom herrbasketen, coach K på Duke. Rekordet ligger 1098 vinster och innehas av Pat Summitt. Om Auriemma fortsätter ytterligare tre säsonger borde han kunna knäcka även det noteringen.

Och därmed är det dags att önska alla läsare ett GOTT NYTT ÅR!

 

 

One Reply to “Några rader innan nyår”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *