Luleå fick matchen på ett silverfat

Ingen blev väl överraskad av att Luleå tog hem den första finalmatchen på hemmaplan. Matchen hade två ansikten på det sättet att lagen dominerade var sin halvlek. I början gick det skrattretande enkelt för Luleå, som rann iväg till en ledning med 19 poäng i halvtid. Udominate var inte alls på tårna och föll på nytt igenom defensivt. Det var dålig intensitet, tröga fötter och ett risigt lagförsvar, som kontinuerligt kollapsade när Luleåspelarna, med Jessica Thomas i spetsen, attackerade. Luleå fick många öppna och enkla skott, som de satte med bra procent.

Ett bra tecken på Udominates brister i försvaret var att Luleåspelarna fick massor av poäng på cuts. Det är närmast en dödssynd bland duktiga försvarsspelare. Sådant ser man inte mycket av på t ex en internationell nivå, däremot i den här matchen.

Luleå gjorde jobbet i första halvan av matchen. De höll ihop sitt försvar och roterade bättre  men sanningen att säga fick de oerhört mycket serverat på ett silverfat av sina motståndare, som dessutom behagade missa massor av enkla skott, ett flertal av dem nära korgen.

Att Udominatespelarna kom till den här finalmatchen så lågintensiva förvånade, för under den andra halvan av matchen visade de upp helt andra takter, med Brianna Kiesel som härförare. Kisel var än en gång den enda i Udominate som höll nivån hela matchen. Helt plötsligt blev det svårare för Luleå att komma till bra lägen och underläget var vid ett tillfälle så litet som fem poäng, men anstormningen kom för sent. I kraft av sin stora ledning lyckades Luleå hålla undan.

Sammantaget vann Udominate returtagningen, vilket de kan ta med sig till nästa match, men det fanns fler saker. Sett över hela matchen kan Enjebo vara nöjd med sitt lags transitionspel. De har riktigt bra fart när de vänder spelet. Och vad gäller poäng från bänken var Udominate klart bättre.

Jessica Thomas gjorde en överraskande fin match med imponerande 34 poäng. Hon och guardkollegan Adrienne Motley var på det hela taget väldigt stabila och verkade opåverkade av stundens allvar. Och så fanns ju där Anna Barthold, som alltid tycks ha den där förmågan att skicka i poäng när hennes lag som mest behöver det. Hamson och Nnamaka briljerade inte idag, men så är det ju ofta i slutspel, d v s olika spelare kliver fram i olika matcher och situationer.

Kiesel var som sagt bäst i Udominate på nytt, medan flera av de andra underpresterade, i synnerhet i första halvlek. Brown måste t ex leverera avsevärt mer om det skall bli match av det här. Lite plus får vi ge till Begic och Koop, som höjde sig avsevärt i slutet av matchen. Men sammantaget kvarstår som Udominates problem att de har rejält svårt att kontinuerligt hålla sin optimala nivå, ens under en hel match.

Nu är det match på fredag igen, i Umeå, och det behöver knappast sägas att vi då lär få se en annan matchbild. Och det är dessutom helt nödvändigt, med Umeålagets ögon sett, för lyckas de inte hålla Luleå bakom sig, så har det regerande mästarlaget matchboll på hemmaplan följande måndag. Och en sak är säker, får Luleå samma bjudningar på fredag som i dagens match så blir det så.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *