Löner och coacher bland män och kvinnor

När Forbes nyligen publicerade sin lista över de 100 bäst betalda idrottarna i världen fanns inte en enda kvinna med. Förra året var tennisspelaren Serena Williams på plats 51, men har ju det senaste året varit borta från arenorna p g a barnafödande. Gott om basketspelare finns dock på listan och alla hör naturligtvis hemma i NBA. Bäst av basketspelarna tjänar LeBron James med 85,5 miljoner $ (cirka 300 miljoner i svenska pengar), varav 33,5 är lön och resten andra intäkter.

De bäst betalda kvinnliga spelarna i världens bästa basketliga, WNBA, drar in 115.000 $ på en säsong. Några tusenlappar kan tillkomma för finallagen i mästerskapet och för de olika utmärkelserna, MVP etc. Men totalt sett är det inget att tala om i jämförelse med herrarna. Snittlönen i WNBA i år ligger på drygt 80.000 $, och totalkostnaden för alla spelarna i WNBA uppgår till i stora slängar 12 miljoner $. LeBron James basketlön är m a o nästan tre gånger så stor som alla WNBA-spelarnas tillsammans.

Herrbasketen drar naturligtvis mycket mer publik, attraherar fler sponsorer och spelar mer än dubbelt så många matcher som de kvinnliga i WNBA, men att den bäste manlige spelaren skall tjäna nästan 300 gånger mer än den kvinnliga motsvarigheten är förstås helt barockt. Men så ser det ut i nästan alla idrotter i hela världen och vad den amerikanska dambasketeliten gör är att tillbringa vintersäsongen i Europa eller Asien. På vår kontinent handlar det främst om de ryska och turkiska ligorna, och i Asien Kina och Sydkorea. De bästa som spelar ”overseas” kan på 7-8 månader tjäna upp till 15 gånger så mycket som hemma i WNBA. Diana Taurasi fick t ex 1,5 miljon $ för en säsong när hon spelade i ryska mästarlaget UMMC Ekaterinburg.

Men alla amerikanskor åker inte utomlands. Sue Bird och Lindsay Whalen har inte gjort det på många år och Elena Delle Donne har aldrig spelat i en liga utanför USA. Whalen kombinerar från och med i höst för övrigt sitt WNBA-spelande med head coach rollen i ”svenskskolan” University of Minnesota, men stjärnorna på den här nivån drar in hyggligt med pengar även under vintrarna på reklam, diverse jippon och som i Delle Donnes fall, på bokskrivande.

I de svenska ligorna är de löneskillnaderna mellan könen inte lika stora som i USA, men de faktiska är ju också helt andra. Men visst tjänar herrarna klart mycket mer än damspelarna. Den bästa amerikanen i BLH uppges den gångna säsongen ha dragit in 75-80.000 svenska kronor netto i månaden för en säsong på åtta månader. Det lär ha varit den bästa lönen någonsin i den svenska ligan, medan en ”normal” lön för en import ligger på 25-30.000 netto. De bästa svenska spelarna, de som är på landslagsnivå, har 30-40.000 per månad. Den summan avser dock bruttolön men under tio månader.

På damsidan i Sverige är skillnaderna mellan spelarna avsevärt större än på herrsidan. Det finns ingen manlig spelare, ens i den svenska ligan, som skulle ställa upp en enda minut utan någon som helst lön (även om det för vissa handlar om några tusenlappar), men dem finns det gott om bland damerna. De bästa svenskorna ligger däremot på cirka 30.000 i månaden brutto. En hygglig import i BLD  kan man få för cirka 15-20.000 i månaden netto, medan de bästa har dubbelt så mycket. 

Om vi kikar på damrepresentationen i damligans coachstaber, så ser situationen kommande säsong att se mer beklaglig ut än på länge ifråga om jämställdhet. Precis som förra säsongen ser Jurgita Kausaite, som har bytt Alvik mot Norrköping, ut att bli den enda kvinnliga head coachen. Det skulle i så fall vara att Visby, som är enda lag som ännu inte offentliggjort någon head coach, ser till att fördubbla kvinnorepresentationen. Ryktena säger ju att en man, Eivind Möstl, är aktuell för jobbet, men visst skulle det kunna bli en kvinna. Röster har ju höjts för att Johanna Ericsson, som är från Visby och har coachat ligabasket i Kvarnby och Eos, skulle lockas tillbaka till ön. Gissningsvis blir det ändå inte så, men ett annat alternativ vore Marie Söderberg, den förra stjärnspelaren. Söderberg har ju fungerat som assisterande i Visby sedan hon slutade spela och dispens för eventuell brist på utbildning vore nog inga problem. Sådant beviljas ju med lätthet i dessa dagar när vi är inne i ett byte av utbildningssystem.

Även om Marie Söderberg inte blir head coach så får vi hoppas att hon stannar som assisterande, för även i den kategorin ser vi en klart vikande trend på damsidan. Johanna Riihiaho, förra säsongen i Luleå, har i år ersatts av David Nilsson, och Hanna Bouldwin, som ingick i Telges coachstab, kommer inte att vara med i år. I Uppsala inledde Ashleigh Brown förra säsongen som assisterande, men övergick efter ett tag till att spela. Hur hon gör i år har vi inte fått besked om.

I Alvik var Keyvan Khazravi assisterande, i Eos var det Shouan Ardalan och i Norrköping Robin Lager och Markos Kiriakidis. Kanske dyker det upp en kvinna i något av de här lagen. Att Kiriakidis inte blir kvar i Norrköping är dock klart. Nye coachen i Mark, Joey Cafferky jr., sägs få Frank Alm vid sin sida, så där blir det ingen tjej. Och knappast i Högsbo heller, eftersom Sandberg vill att Thomas Roslund fortsätter. Vad som händer i Wetterbygden har inga besked kommit om. Möjligen fortsätter Peter Johansson assistera Fransisco Pinto.

En kvinnlig head coach och ett sjunkande antal assisterande ser det alltså ut att bli i ligan i höst. Men hoppet om en förbättring är inte ute ännu. Fem lag har chansen att bättra på de kvinnliga siffrorna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *