Liganytt

Det är nu klart att Sportsground i höst kommer att fortsätta sändningarna från SBL Herr. Redan den gångna säsongen sändes samtliga matcher, plus att man tog de första stegen mot en utveckling av konceptet, bland annat med studioprogram i anslutning till några matcher. Från SBL Dam sändes under säsongen 50 matcher, vilket motsvarar cirka 40% av alla som spelades.

Hur det blir med sändningar från damernas liga säsongen 2018/19 verkar ännu inte vara klart. Magnus Grahn på Sportsground sa vid ett tillfälle att ”sändningarna från damligan är ett högriskprojekt”. Det är något man kan skriva under på. Att skapa kommersiell framgång med en sådan produkt är förstås ett vågspel, och om jag inte är felunderrättad så driver Sportsground projektet med sändningarna från basketens ligor helt på egen risk, vilket skall förstås som att varken klubbar, ligaföreningen eller förbundet sponsrar sändningarna. Det som kommer an på framför allt klubbarna för bidra till att göra projektet lönsamt är att sälja årskort och skaffa sponsorer som betalar för att få synas i sändningarna.

Det har dock inte lyckats särskilt väl. ”Minimikravet” på klubbarna i SBL Dam förra säsongen var att de skulle sälja tio årskort var, vilket få lyckades med. Några klubbar lyckades inte ens förmedla ett enda säsongskort. Och samma sak med skaffandet av sponsorer, som totalt sett var beklagligt lågt.

Att det inte går att trolla med knäna och skapa kommersiell framgång från ingenstans med produkten SBL Dam är självklart, eftersom det inte på långa vägar finns det publika intresse som krävs. Icke desto mindre måste man börja någonstans och jobba sig framåt och uppåt, eller för att uttrycka det med ett illustrativt talesätt: ”regnet börjar alltid med en enda droppe”.

För att på sikt bygga upp ett ökat intresse är det oerhört viktigt att alla goda krafter anstränger sig för att bidra till att sändningarna från damernas liga kan fortsätta. Det är t o m helt nödvändigt att man inte tappar tempo, än viktigare att sändningarna inte upphör, för det vore ett stort steg bakåt. Att räkna med några ”subventioner” från centralt håll är inte att räkna med, varför det krävs rejäla ansträngningar från klubbarna. Det ligger ju i högsta grad i deras intresse att sändningarna fortsätter. Och inte bara det. Antalet sändningar borde öka, liksom att man, som på herrsidan, kan göra mer av och runt sändningarna.

Och receptet är som sagt ingen avancerad vetenskap. Det måste säljas mer abonnemang och reklaminslag på alla fronter. Dessutom kan man ta kål på myten att publikintäkterna på matcherna minskar när matcherna websänds. Inget av det vi hittills sätt pekar på det. Snarare uppstår en dynamisk effekt, där det ena genererar det andra.

Frågan man måste ställa sig, kommer inte minst klubbarna att anstränga sig till det yttersta för att det skall bli genomförbart? Man önskar förstås det, men särskilt stora anledningar till att vara optimistisk har man trots allt inte.

En anledning till bristande optimism är att majoriteten av klubbarna verkar ha förtvivlat svårt att sälja, marknadsföra och kommunicera sin produkt. Alla kan naturligtvis inte bli Luleå i de avseendena, men tyvärr lyckas de flesta inte ens med den enklaste formen av kommunikation med omvärlden, den som består i att informera om vad som händer med och runt laget.

Det är dock samma sak med det här som med sändningsproblematiken: man kan inte förvänta sig jättekliv per omgående, men ständiga förbättringar, än med små kliv, kommer förr eller senare att leda till att målen uppnås. Och skall man se det från det optimistiska perspektivet, så sker det saker som sakta men säkert förbättrar läget. Klubbar som Visby och Uppsala har t ex förbättrat sin externa kommunikation märkbart på senare tid.

Man kan också notera att liganykomlingen Wetterbygden ser ut att bli ett positivt tillskott på den här fronten. Föreningen tar ju i år steget upp på liganivån med både herr- och damlaget, vilket är unikt. Det finns de som oroas av deras satsning och säger ”kommer de verkligen att klara det ekonomiskt och på andra sätt?” Facit på det har vi inte ännu, men man måste säga att klubben har en målmedvetenhet och seriositet som verkar tilldragande. Intrycket är inte att klubben gör saker och ting på chans eller av dumdristighet. Det verkar som om man uppnått sin framgång så här långt genom målstyrning och hårt arbete.

Wetterbygden är t ex redan nu, som praktiskt taget enda klubb, igång med att informera om vad som händer med spelartruppen inför kommande säsong. Det kan vara att Wetterbygden ligger före alla andra i arbetet med att kontraktera spelare. I så fall är de att gratulera, men jag tror inte på. Högst sannolikt vet många klubbar att vissa kommer att lämna och att andra fortsätter, men berättar inte om det, till skillnad mot Wetterbygden. De informerar om det både på sociala medier och på sin hemsida, vilket är viktigt i en tid på många tycks inbilla sig att det räcker med att berätta i flyktiga flöden på Facebook och Twitter.

I detta skede, när de flesta verkar ha gått in i en sommardvala, har Wetterbygden redan informerat om att coach Fransisco Pinto fortsätter, liksom spelarna Anna Dahl, Louice Halvarsson och Amina Bustlija. De har också gått ut med att Frida Jern och Ida Gustavsson lägger skorna på hyllan, vilket är nog så intressant. Att spelare slutar är något som majoriteten av klubbarna nästan eller aldrig ens upplyser omvärlden om.

Och i brist på information från klubbarna kan vi övergå till att berätta lite om rörelser på coach- och spelarfronten i ligan inför nästa säsong. Som tidigare blir det en blandning av sanningar och rykten.

Från Visby har det i alla fall bekräftats att coach Pascal Leras inte kommer att leda laget nästa säsong efter en säsong som i högsta grad var upp och ned men som ändå slutade med en semifinalplats, klubbens första på tolv år. Leras hade ett 1+1 kontrakt och skall man läsa klubbens budskap mellan raderna så sker uppbrottet på klubbens initiativ.

Det här innebär att Visby sällar sig till de klubbar som ännu inte har namngett någon head coach inför säsongen 2018/19. De övriga är Alvik, Uppsala, Mark och Högsbo. Rykten säger att Fottios Ioannidis, som förra säsongen coachade AIK, är nära en uppgörelse med Alvik. Högsbo har ju kört varianten att annonsera efter Andreas Johanssons efterträdare och sägs ha fått in ett tiotal kvalificerade sökande.

Samtidigt kan vi konstatera att två av förra årets coacher, vilka båda fått utmärkelsen som ”årets coach”, Jesper Sudberg (Norrköping) och Robin Sandberg (Mark), i dagsläget är lediga för nya uppdrag. Sandberg, som vill tillbaka till Luleå, har sökt den vakanta tjänsten på Luleå BG. Det jobbet kommer han dock inte att få, eftersom uppgifter gör gällande att tjänsten nu är tillsatt och går till Christer Stjernborg, som har många och långa meriter inom svensk basket och för närvarande är ansvarig på NIU i Solna.

På spelarfronten är oerhört lite ännu bekräftat. Det som tillkommit sedan sist är att Anna Stern, som varit en nyckelspelare i Norrköping under flera år, kommer att lämna Dolphins. Anledningen är att Stern flyttar till Stockholm, men sägs vara intresserad av att spela vidare. Trolig klubbadress är därmed Alvik, vilket skulle passa bra för Brommaklubben om det blir så att Klara Lundquist flyttar utomlands. Det mesta pekar på att den unga stjärnan, som nu har en agent som arbetar för henne, är förlorad för den svenska ligabasketen.

En som däremot kan gå en annan väg är Ellen Åström, som efter ett par framgångsrika år i Telge, som t o m ledde till landslagsuppdrag, förra säsongen fick kontrakt med den spanska klubben Bembibre. Åström fick dock begränsat med speltid, i snitt elva minuter, och kan med hänsyn till sin utveckling och karriär knappast tillåta sig ytterligare en sådan säsong. Hon är fortfarande bara 22 och har ännu mycket ogjort på basketplanerna. Telge kan naturligtvis vara ett lämpligt alternativ för Åström om hon återvänder och därifrån sägs hon redan ha fått ett kontraktsförlag. Andra klubbar lär dock vilja ha ett finger med i spelet om henne.

En annan möjlig återvändare är Anna Lundquist, den förra Alviksspelaren och storasystern till Klara, som gjort två år på college, i Siena. Lundquist var nära att avsluta collegetiden redan förra året, efter bara en säsong. I sista ögonblicket åkte hon dock tillbaka och nu talas det alltså om att hon är på väg hem igen. Om det blir så kan Alvik ligga bra till för att få ett tillskott till sin trupp.

Apropå college så blir det intressant att se hur karriärerna fortsätter för Veronika Mirkovic (Colorado State) och Paulina Hersler (UCLA och Florida), vilka båda nu spelat färdigt i NCAA. Kommer de att spela vidare och i så fall var?

Till sist några ord om Janel McCarville, den skickliga och meriterade amerikanskan, som spelat två säsonger i AIK. Det är ingen hemlighet att flera ligaklubbar visat intresse för McCarville efter AIK:s nesliga utträde ur ligan. Alla har ju observerat hur hon bidragit, inte bara med sitt spel utan främst med sin betydelse för laget och för de övriga spelarnas utveckling, och inser vilken resurs hon skulle vara på alla plan för vilket lag som helst i den svenska ligan. Och att det faktiskt gått att få hit en spelare som McCarville och som trivs riktigt bra i Sverige, gör naturligtvis att många blir sugna på att knyta henne till sig. Men det finns några aber.

En sak är att McCarville över huvud taget satte sin fot i ett svenskt lag för att hon hade personliga kopplingar till AIK, främst genom Kadidja Andersson men också Anders Härd. McCarville kom inte till Sverige för att hon fick ett bra kontrakt och man kan verkligen undra om hon har intresse nog för att återvända hit bara för att få spela i SBL Dam. En annan sak är att det också visats intresse från andra europeiska ligor och i en sådan konkurrenssituation skulle nog Sverige stå sig ganska slätt, under förutsättning att hon är sugen på att satsa på basketen ytterligare något år. Men framför allt handlar det nog om McCarvilles fysiska status. Den stora amerikanskan har rejält med krämpor efter ett långt yrkesliv inom basketen, vilket vi såg tydligt under säsongerna med AIK, då hon periodvis inte kunde spela. Frågan är om hon ens vill utsätta sig för fortsatt spel och träning på någon nivå.

2 Replies to “Liganytt”

  1. Många klubbar verkar vara svaga på att få ungdomsspelare och föräldrar att komma på matcherna. De spelare som vill bli bättre borde titta mycket på matcher – man lär sig inte bara genom att spela. Stämpelkort – minst 10 matcher/säsong för alla ungdomsspelare? Skämt åsido….ett sätt är åtminstone att elitspelarna visar sig mer ute i breddverksamheten för att bygga intresse.

  2. Med tanke på den nyss avslutade matchen – herregud – om detta inte skapar rubriker då vet jag inte vad som ska till….
    Dooooooolphins!!!!!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *