Krönika: diverse saker

Alla turerna i namnfrågorna när det gäller ligorna är svåra att hålla reda på. Jag kan i alla fall inte redogöra för alla benämningar som förekommit, men vid en punkt i tiden hette de ”Basketligan dam” och ”Basketligan herr.” Någon gång under föregående säsong kom så det överraskande beskedet att herrarnas liga på eget bevåg ändrade namnet till ”SBL, Svenska basketligan”. Fast det där om ”eget bevåg” är omtvistat. Vad jag förstår så hävdar herrarnas ligaförening att namnbytet var förankrat på högre ort.

Reaktionerna lät dock inte vänta på sig. Kritikerna tyckte att det var ett övermaga och fräckt beslut av herrligaföreningen att stövla fram på detta sätt på egen hand. Att epitetet ”herr” hade tagits bort ur namnet kunde tolkas som att det bara fanns en basketliga, och det var förstås herrarnas. Valspråket ”Tillsammans för svensk baskets bästa” har nog aldrig skorrat så illa som vid det tillfället.

Möjligen som ett resultat av kritikstormen ser vi nu att nya benämningar på ligorna lanserats. De nya namnen är ”Svenska Basketligan Dam” och ”Svenska Basketligan Herr”. Intressant, men att det inte har lagts några större kostnader på konsulter för att jobba fram namnen är ganska uppenbart. Och mest spännande av allt är väl hur länge vi får leva med de här namnen innan det är dags att byta igen.

Damligan, eller rättare sagt ”Svenska Basketligan Dam”, har i en jämförelse med herrarnas liga, spelare på en helt annan nivå i ett internationellt perspektiv. Den saken är bra att hålla i minnet för de som föraktfullt ser ned på damernas liga som dålig och ointressant. Visst, herrbasketen är ett helt annat spel med en större attraktionskraft och marknadspotential, men icke desto mindre: herrarnas liga kommer inte i närheten av damernas om man ser till spelarnas internationella meriter och nivå.

Skall man ha importer i ligan så är det ju den kategorin man skall ha, d v s spelare som höjer nivån och som är bra måttstockar för de svenska spelarna. Den här säsongen har vi haft flera europeiska landslagsspelare i ligan, t ex från starka basketländer som Litauen (Mante Kvederaviciute), Slovakien (Regina Palusna), Venezuela (Daniela Wallen) och Kroatien (Ana-Marija Begic). Ett antal av ligaspelarna har också gjort matcher i Euroleague och raddan av spelare som har meriter från världens bästa liga, WNBA, skäms inte heller för sig. Alla de här har spelat i WNBA:
Janel McCarville (spelade i AIK)
Brene Moseley (Eos)
Jennifer Hamson (Luleå)
Brianna Kiesel (Udominate)
Heather Butler (Uppsala)
Chelsea Poppens (Telge)

Apropå WNBA, så blev ju inte Jennifer Hamson långvarig på Indiana Fevers träningsläger. Hamson, som spelade i WNBA både 2015 och 2017, blev i måndags ”waived”, d v s petad ur truppen. Från Luleåhåll hävdades att Hamson hade ett kontrakt över hela säsongen, men så visade sig inte vara fallet. Hon hade ett ”training camp contract” som de flesta andra.

Inför ligastarten, 18 maj, skall alla trupper vara nedbantade till tolv spelare och den förra Luleåspelaren var en av 19 spelare som tävlade om en plats i Indianas slutliga trupp. Utöver Hamson har två andra spelare petats och ytterligare fyra skall alltså bort innan laget är spikat. Konkurrensen är m a o stenhård, och att Hamson skulle få svårt att ta en plats i laget var väntat. Vi såg ju henne spela här i Sverige under andra halvan av säsongen och det gjorde hon bra, utan att dominera. Och rent krasst är det ju så att att om en spelare inte styr och ställer i den svenska ligan så är chanserna att slå sig in i en liga som WNBA minimala.

Lagen från de olika regionerna till Miki Herkel Cup är nu uttagna. Man kan utgå ifrån att tårar har fällts efter beskeden, både av sorg och glädje. De som hittar sitt namn på listan över de utvalda uppfylls av glädje och ambition att satsa vidare för att klara även nästa gallring. För många, som inte får en plats i regionlaget, innebär petningen sannolikt slutet på drömmarna om en framtid som landslagsspelare eller elitspelare, möjligen även yrkesspelare. Det sägs att antalet ungdomar som slutar med basketen är som störst direkt efter uttagningarna till Miki Herkel Cup.

Hur man än bär sig åt, så måste det till en stenhård gallring för att i slutändan få fram det yngsta landslaget, U15. Smärtsamt eller inte, har regionverksamheten visat sig vara en bra modell för att sortera ut de mest lovande 14-15 åringarna. Genom det här systemet får man koll på i stort sett alla spelare i landet i de nämnda åldersgrupperna och kan i bästa fall följa dem under två års tid. Vad man däremot lär ut under träningarna de två åren i regionverksamheten har det däremot hörts starka åsikter om, men det skall vi lämna därhän den här gången.

Som kartläggnings- och selektionsmetod är som sagt regionverksamheten inte ifrågasatt. Att hela denna apparat, för det är en väldigt stor apparat, skulle vara en breddverksamhet, är dock brutalt vilseledande. Regionverksamheten är en elitsatsning i dess renaste form, och att förbundet, inte minst vad gäller bidragsdelen, d v s finansieringen, fått med sig RF på tåget är högst anmärkningsvärt. I klartext innebär det ju att pengar som är öronmärkta för bredd bekostar en elitsatsning. Att påstå att det inte förhåller sig på det sättet är rent hyckleri.

Från den europeiska scenen kan vi konstatera att Yakin Dogu, med Elin Eldebrink, vann den tredje semin på bortaplan, mot Cukurova och nu har chans att avgöra matchserien hemma. Eldebrink spelade inte när YD vann med 76-64 i tisdags och tog ledningen med 2-1 matchserien. I finalen väntar Fenrebahce, som högst överraskande slog ut Hatay med 3-0 i matcher. Hatay blev ju tvåa i grundserien och var storfavorit att vinna Eurocup den här säsongen, men det verkar som om spelet går i stå när de viktiga matcherna närmar sig. De klappade igenom helt i semifinalen i Eurocup, efter att ha vunnit med 20 poäng hemma mot Venezia, men föll med 23 på bortaplan. Och att de förlorade alla matcher i semin i Turkiet var också en stor missräkning.

Även i Frankrike blev det en skräll i den ena semifinalen och dessvärre drabbades Kalis Loyd och hennes Flammes Carolo, som fick respass med 2-0 i matcher av Tarbes, klubben där den svenske förbundskaptenen, Francois Gomez, är coach. Loyd bidrog med åtta poäng och sju returer när Carolo föll i den andra matchen med 60-71. Tarbes kommer att möta storfavoriten Bourges i finalen och skulle Tarbes vinna även den så handlar det om en praktsensation. Bourges är Frankrikes absolut bästa lag och dessutom det mes resursstarka, med en spelarbudget på 30-35 miljoner svenska kronor.

Även Evelyn Ovner och hennes Northumbria i Storbrittanien är nu borta efter förlust i kvartsfinalen mot Sheffield. Och allt det här innebär att Elin Eldebrink är den enda kvarvarande svenskan i slutspelen i de europeiska länderna. De allra flesta mästerskapen i Europa är nu avgjorda, men några återstår. Turkiet och Frankrike har vi nämnt. I Italien pågår finalerna, där Famila Schio har 2-1 mot Ragusa. Och i Grekland startar idag finalen mellan Olympiacos och Faros.

När Finland firar sin självständighet, 6 december, äger traditionsenligt en stor bal rum i presidentens palats. Att bli inbjuden dit anses oerhört prestigefullt. Det sägs att veckorna när inbjudningskorten skickas ut så tuggas det på naglarna och knapras Losec ute i stugorna bland de som tror sig ha chansen att få närvara på evenemanget.

I år firar den anrika svenska basketföreningen, Södertälje Basketbollklubb, sitt 50-årsjubileum. Under de här åren har föreningen samlat ihop 132 SM-guld, d v s seniornivå, USM och RM. 23 av de här SM-tecknen har kommit på liganivån. Att SBBK är landets mest framgångsrika basketklubb är ställt utom alla tvivel.

Själva födelsedagen är 17 juli. Någon bal på slottet lär det inte bli, men ett antal andra festligheter som kulminerar i en hejdundrande fest 1 september. Själv blev jag bjuden på kalaset när klubben fyllde 40, men den här gången är oddsen väldigt höga på att det skall komma en invitation. Och inte kommer jag att känna samma vemod som Askungen den här gången, eller för den delen samma ångest som delar av den finska societeten inför presidentbalen. Men visst skulle det vara kul att få en inbjudan,om inte annat för att få chansen att svara på den.

 

 

2 Replies to “Krönika: diverse saker”

  1. Chioma !!!

    I Norge togs tidigare under maj förbundet (!) beslutet att skrota det gamla namnet Kvinneligaen till förmån BLNO for kvinner. Följaktligen kommer herrligan att heta BLNO for men. Den stora debatten gällde om man skulle kallas BLNO eller Basketligaen. Nu är ju inte Norge precis någon stormakt eller ett föregångsland inom basket, men en återgång i Sverige till BLD och BLH känns i ett internationellt och jämställdhetsperspektiv som att föredra efter beslut av SBBF.

  2. Regionslag är visst ifrågasatt. Framgångsrika U-landslag i Europa klarar sig utan liknande och har ändå bättre landslag. Om det blir bortfall så ska man göra något åt det. Uppsamlingar är nog nödvändiga i vårt geografiskt knepiga land för att finna spelare. Men en turnering för att se spelare och denna dyra apparat kring detta? Vad handlar det om, finns det inte bättre och billigare sätt att plocka ut landslag utan stenhårda gallringar i distrikten?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *