Om bland annat kvinnliga coacher

Då har beskedet kommit att ligans enda kvinnliga coach, Jurgita Kausaite, lämnar sitt uppdrag i Alvik. Beskedet var väntat, kanske inte så mycket för den resultatmässiga motgången i år, utan mer för att knorrat i relationen mellan coachen och klubbledningen. Det säger sig självt att om klimatet inte präglas av ömsesidigt förtroende, så påverkar det allt det som kommer ut i andra änden, d v s det som laget presterar.

”Växthuset” Alvik fångade upp Kausaite efter hennes ödesdigra period i landslaget. De gav henne jobbet som head coach för ligalaget och tjänsten på det lokala NIU-gymnasiet. Och det är förstås tråkigt att samarbetet upphör redan efter två säsonger. Ytterligare en hängiven och seriös kvinnlig coach är nu borta från elitnivån.

Det är märkligt att det fortsätter vara på det sättet inom den svenska basketen. En teori är att klubbarnas och deras ledningar inte klara av att hantera kvinnliga coacher på elitnivå. Det är som om strukturerna är upptrampade och tillrättalagda för ett manligt sätt att leda, och att ingen riktigt förmår att ta sig ur den bojan.

Vi, som ofta slår oss för bröstet när det gäller jämställdhet och t o m har en ”feministisk” regering, har all anledning att se oss i spegeln och skämmas. Faktum är att ett land som USA sprungit ifrån oss med hästlängder. Antalet coacher på college- och WNBA-nivåerna är imponerande, ja, t o m i NBA drar man sig inte för att anställa kvinnor i coachstaberna. Men i Sverige fungerar det inte och det beror definitivt inte på att det saknas kandidater. Vi känner ju alla till den radda av kvinnliga coacher som funnits på liganivån och ganska snart åkt ut med badvattnet.

Vid sidan av Kausaite är det klart att Henrik Johansson lämnar sitt uppdrag i Uppsala. Johansson, som ju också är ordförande i föreningen, var ju en ”nödlösning” från första början och frågan är nu vad som kommer i hans ställe. Sist jag pratade med Henrik Johansson frågade jag om man skulle engagera Jens Tillman, som klev in i assisteranderollen sent under säsongen. Johansson svar tydde på att han ansåg att det skulle vara en utmärkt lösning. Vi har alltså anledning att tro att Uppsala gör vad de kan för att knyta Tillman till klubben.

Efter AIK:s utträde står det också klart att Fottios Ioannidis lämnar ligacoachingen, men om greken dyker upp på annat håll skall vi låta vara osagt. Likaså är det ett faktum att Jesper Sundberg lämnar Norrköping efter tio ås som coach i föreningen. Sundberg har fått erbjudanden genom åren, men alltid föredragit att stanna, inte minst för att de träningsmässiga förutsättningarna i Norrköping är svåra att matcha på annat håll. Men nu tycks han ha bestämt att det är dags. Och vi kan nog räkna med att Robin Sandberg gjort sitt i Mark, efter en säsong som har varit kämpig på och utanför planen. Sandberg ligger nog bra till att få det lediga instruktörsjobbet på RIG i hemstaden Luleå.

I övrigt finns det skäl att anta att Kevin Taylor-Lundgren fortsätter i Eos, att Pascal Leras gör detsamma i Visby, liksom Jan Enjebo i Udominate. Likaså är det högst troligt att Fransisco Pinto och Andreas Johansson, coacher i nykomlingarna Wetterbygden och Högsbo, fortsätter med sina respektive lag.

Hur det blir med David Visscher (Luleå) och Viktor Bengtsson (Telge) står skrivet i stjärnorna. Och det är nog alldeles för tidigt att spekulera om.

De första semifinalerna avlöpte i enlighet med plan, d v s serietopparna Luleå och Udominate vann på sina hemmaplaner. Udominate demolerade stackars Visby med 97-62 i en match där hemmalaget var överlägset på alla sätt och vis. Glädjande, inte minst för coach Enjebo, var att hans litauiska landslagsspelare, Mante Kvederaviciute, vaknade upp ur den törnrosasömn hon befunnit sig i en tid. Jag utnämnde ju innan semifinalerna litauiskan till Udominates joker. Och på det sättet som hon poppade upp mot Visby, för övrigt laget där hon spelade förra säsongen, så svarade hon verkligen upp mot det epitetet.

Att Luleå-Telge skulle bli jämnare hade nog de flesta förutspått. Trots en förkrossande hemmaöverlägsenhet i returtagningen, 56-32, lyckades Telge hålla jämna steg länge och väl, och föll till sist bara med 74-82. På nytt var alltså Telge i hasorna på Luleå, något de varit i alla matcher under säsongen.

Att Telge, trots alla umbäranden under korgarna, är så nära, kan nog tillskrivas det faktum att laget de har är betydligt kvickare än Luleås. Det har de glädje av i försvaret men i högsta grad också i anfallet. Telge spelar ett rörligt anfallsspel, men också ett utstuderat sådant, med tydliga Bosnicinflusenser. De tar lägena när de får dem, men annars spelar de gärna, utan att stressa, och använder klockan. De håller en bra bredd i spelet och ett hyfsat djup, där de öppnar golvet riktigt bra för att Mingo skall få svängrum. Och hennes attackspel är ju av högsta klass, med svenska ligamått mätt. Och det här gör att det blir svårt att ta bort allt från Telge. Du måste ha kvickfotade spelare som hänger med om du inte trycker ihop försvaret. Och sjunker du ned så kommer Telge att skjuta sönder dig från trepoängslinjen, där de har flera hot och är bäst i landet.

Det är ändå rimligt att vänta att Luleå kommer med en gameplan som är inriktad på just Mingo, d v s att eliminera skadorna hon orsakar, när lagen möts igen i Södertälje på fredag. Fast man vet aldrig. Visscher och Luleå brukar ju normalt lita på sin egen förmåga mer än att hetsa upp sig över motståndarna. Och det skulle kunna kosta dem minst en förlust i den här semifinalserien. Men det skulle ju ändå kunna ske och faktiskt något som jag har tippat skall hända.

Seniorernas landslagssäsong ligger ju numera under de ordinarie säsongerna, med undantag för mästerskapen. För ungdomslandslagen fortsätter dock allt som vanligt, d v s varje sommar spelas det EM i grupperna U16, U18 och U20. Ett digert program, med läger och träningsmatcher, väntar som vanligt för ungdomslandslagen den här sommaren. Planerna för respektive landslag är i stort sett klara och finns till beskådande på basket.se.

Vad vi har att vänta av ungdomarnas EM-sommar är förstås svårt att säga, men det skall bli intressant att se vad U20-tjejerna, med Klara Lundquist i spetsen, kan göra. För två år sedan, i U18, vann den här årgången B-EM i stor stil. Vid sidan av Alviksstjärnan fanns den gången i laget spelare som Crystal Bittar, Lovisa Hjern, Rakel Gyberg, Cajsa Uhrström, Linnea Nilsson och Moa Fillén-Hammarström, och det är väl inte osannolikt att de kommer med igen. Förmodligen blir storlek den stora bristvaran, inte minst för att Emilia Stocklassa, som var en viktig spelare senast, knappast kommer att vara med i år.

Annars har jag från mer än ett håll hört av vi kan fästa stora förhoppningar på U16-laget. De spelar tyvärr i B-gruppen, men där sägs det finnas potential och talang på ett annat sätt än under tidigare årgångar. Lagets head coach är Mikael Johansson och en av hans assisterande är Robin Sandberg. Det skall bli spännande att följa vad de kan göra med det här landslaget i deras första EM, som spelas 16-25 augusti i Podgorica, Montenegro.

8 Replies to “Om bland annat kvinnliga coacher”

  1. Hej Tapio!

    Kul att läsa texter igen ifrån dig. Vet inte om jag tolkar ditt stycke: ”Hur det blir med David Visscher (Luleå), Viktor Bengtsson (Telge) och Jesper Sundberg (Norrköping), står skrivet i stjärnorna. Och det är nog alldeles för tidigt att spekulera om.” fel men det är ju klart att Jesper Sundberg lämnar Norrköping men inte var han hamnar, om det var det du syftade på? Att han lämnar går att läsa här:

    http://www.nt.se/sport/efter-tio-ar-coachen-lamnar-dolphins-om5130170.aspx

  2. Hej Tapio!
    Vad tror du Kan Alviks katastrofala säsongsavslutning med 2 vinster på de 9 sista matcherna ha att göra med att även lagets stjärnor tappat förtroende för Jurgita?

  3. Peter
    Svårt att säga. Jag har inte hört något sådant, men ligger det något i det så lär det komma ut förr eller senare.

  4. Inte hacka på den som legat sjuk men DU16? Podgorica, Monte negro men hoppas du har rätt, enklare att ta sig till kaunas.

  5. Det klart du har rätt Hasse. Podgorica skall det vara. A-gruppen spelar i Kaunas. Och att man inte är helt återställd är ganska tydligt!

  6. Stina
    Johanna E har inte varit aktiv den här säsongen. Hon har flera gånger varit på plats när Eos spelat hemmamatcher, men om hon tänker återuppta coachingen tycks ingen veta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *