Ett par internationella noteringar

Collegeslutspelet är nu inte långt borta och för de 18 svenska tjejer som spelar på division I-nivån är det väldigt blandad kompott. Hela tio av dem spelar i snitt 10 minuter eller mindre per match för sin lag. Några spelar inte alls, bland dem Amanda Kantzy, som inför den här säsongen bytte från Colorado State till Albany. Anledningen är att hon måste sitta av en säsong (red shirt) på grund av bytet. Hon uppges dock träna hårt och ser säkerligen fram emot nästa spelår.

Den största rollen i sitt lag av svenskorna har Regan Magarity, Virginia Tech. Magarity snittar 34 minuter, 14 poäng och tio returer och laget gör ganska bra ifrån sig i ACC, där de har 11-2 i matcher, totalt 17-10 under säsongen. Paulina Hersler spelar också 30+ minuter och det var väl för att få mer tid som hon lämnade topplaget UCLA och numera återfinns  i Florida. Gott om speltid får också Moa Lundquist i San Fransisco (28), Adriana Camber i Iowa State (26), Veronika Mirkovic i Colorado State (26) och Fanny Wadling i Maine (26). De här fyra tjejerna snittar 6-7 poäng per match, medan deras skolor har varierande framgång. Bäst går Maine som har 18-9 i matcher och Colorado State, 18-8.

Den högst rankade ”svenska” skolan är Marquette på plats 30. Där finns Solnatjejen Sandra Dahling som dock bara får spela ströminuter. En skola som gått som en raket den här säsongen är Mercer i konferensen SoCon. Svensk representant i Mercer är Linnea Rosendahl. Det blir inte mer än åtta minuter per match för Rosendahl, men skolan är 12-0 i sin konferens och 25-2 totalt. De har just nu en segerrad på 22 matcher, vilket inte många lag mäktat med över huvud taget. I en ”coach poll” rankades Mercer nyligen på plats 25 i landet vilket givetvis är det högsta någonsin i skolans historia.

Även SF Austin, där vi har Lovisa Brunnberg, gör en riktigt bra säsong. De spelar i Southland Conference och har fina 21-4 i matcher den här säsongen. I konferensen är de tvåa just nu med 13-1, hack i häl på Lamar som har 14-1. Brunnberg, som gör sitt andra spelår, spelar goda 14 minter per match och snittar sex poäng. Det kan mycket väl bli så att SF Austin vinner gruppspelet och blir toppseedade i konferensslutspelet. Det måste de sedan vinna för att få en plats i det nationella slutspelet. Det är ju så det fungerar i de flesta konferenserna, att bara konferensslutspelets vinnare får chansen i ”March madness”.

Att spela i landslaget är något som nästan alla spelare drömmer om. Och praktiskt taget alla ställer upp när de blir kallade. De gör det i allmänhet dessutom med glädje och stolthet. Det händer dock ibland att spelare som skulle varit givna inte är med när det vankas viktiga landskamper, såsom kval och mästerskapsslutspel. Det kan bero på allt möjligt, från skador, rehab eller nödvändig vila till personliga konflikter, kanske i sällsynta fall ointresse. Men på det hela taget är det ovanligt. Och därför är t ex i stort sett alla de bästa spelarna i de olika länderna med i det EM-kval som vi är mitt inne i. Dock inte alla.

Det finns t ex en spelare i det absoluta toppskiktet i Europa, som inte är med. Hon var med i två matcher i kvalet till EM 2017, men inte i slutspelet då hennes land nådde stora framgångar, och hon har inte varit med hittills i det här kvalet. Och vi talar inte om någon sliten 35-åring, utan en ung spelare, bara 23 år gammal. Hon spelar i år i ett turkiskt topplag och fick nyligen kontrakt med Indiana i WNBA. En riktig stjärna alltså, med exceptionella offensiva kvaliteter, som många tror kan vara på väg att nå elitskiktet i världen. Men i landslaget spelar hon inte.

Spelaren heter Hind Ben Abdelkader och kommer från Belgien. Abdelkader spelar på positionerna 1-2 och gör just nu en enastående säsong i Hatay i den starka turkiska ligan, där hon snittar 17,2. Hatay ligger just nu tvåa i ligan och är i kvartsfinal i Eurocup. Abdelkader har redan massor av meriter. Redan som 15-åring, 2010, var hon med i U17-VM. Och två år senare blev hon bästa poänggörare i samma turnering. Hon har spelat professionellt i Belgien, Polen, Spanien och nu alltså Turkiet. Och överallt har hon producerat fina siffror. Hon har vunnit ligan i Belgien, cupen i Polen, kommit trea i 3×3 VM och har erfarenhet från både Eurocup och Euroleague.

Nu är hon alltså på väg till WNBA och det skall bli intressant att se om hon lyckas ta en plats i Indiana. Som många andra är kontraktet i inledningsskedet inte över hela säsongen, utan hon måste förtjäna sin plats på träningslägren innan säsongen. En spelare på den här nivån borde rimligen spela i det belgiska landslaget, som ju i förra årets EM kom trea och i det pågående kvalet är på väg även till nästa slutspel. Men något gör att hon inte är med.

En henne närstående person svarade, på min direkta fråga, att han visste varför hon inte är med i landslaget. Han kunde dock inte avslöja det eftersom det handlade om en privatsak. Av det drog jag slutsatsen att beslutet att inte spela för Belgien ligger hos Abdelkader själv. Om det finns något gammalt groll eller om hon avstår av något annat skäl vet man inte. Men av någon anledning tog Abdelkaders deltagande i  landslaget (möjligen temporärt) slut efter två matcher i kvalet till EM 2017. Oavsett orsak är det i alla fall väldigt synd, för spelare av hennes kaliber skall naturligtvis spela med sina landslag.

2019 års EM avgörs i Lettland och Serbien. De är värdar för två gruppspel vardera och slutfasen avgörs sedan i Serbien. Serberna tog ju hem mästerskapet 2015 och laddar naturligtvis för att upprepa bedriften på hemmaplan nästa år. Ett led i ansträngningarna är att man återtagit guldcoachen från 2015, Marina Maljkovic, som förbundskapten. Och redan nu vet man att hon kommer att disponera ett lag som på papperet är bättre än vid det förra guldet. Sonia Petrovic, Ana Dabovic, Sasa Cadjo, Tina och Nevena Jovanovic, Jelena Milovanovic, Sara Krnjic och unga stjärnan Aleksandra Crvendakic är några i högen av alla serbiska spelare i den europeiska toppen.

Redan nu kan man alltså hissa varningsflagg för Serbien i nästa års EM. Och likadant skulle jag vilja göra för Slovenien. De spelade ju sitt första EM förra året. Då blev det plats 14, men i det pågående kvalet går de som tåget. Slovenien leder sin grupp efter fyra raka vinster efter att bland annat ha slagit Frankrike. Visserligen har de en högproducerande naturaliserad amerikanska i Shante Evans, men anmärkningsvärt är att de så här långt spelat kvalet utan två av sina absolut bästa inhemska spelare, fixstjärnan Nika Baric (UMMC) och centern Eva Lisec (Famila Schio), som båda är skadade. Se upp för Slovenien nästa år säger jag redan nu.

Det är inte bara Hind Ben Abdelkader av de europeiska spelarna som är aktuella för spel i WNBA det här året. Amanda Zahui är ju klar för en fortsättning i New York och brittiskan Temi Fagbenle i Minnesota, och även om den största europeiska stjärnan i ligan, belgiskan Emma Meesseman, kommer att avstå den här säsongen, så finns det en chans att representationen från vår kontinent kan bli större än på länge. Om de sedan kommer att få årskontrakt och därefter faktiskt spela är en annan femma.

Ett namn som alla väntar på besked om är den ryska ungdomsstjärnan, Maria Vadeeva. Hon finns i alla fall som tvåa på alla ”mock drafts” som cirkulerar inför säsongen. Det vore förstås kul om Vadeeva skulle vara intresserad av att spela i WNBA, men det återstår att se. De europeiska spelare som inledningsvis har kontrakterats vid sidan av Zahui, Fagbenle och Abdelkader, är Cecilia Zandalasini,  Sandrine Gruda, Leticia Romero, Ana Dabovic, Aleksandra Crvendakic, Sancho Lyttle och Endy Myem.

Några finns uppsatta som ”reserved players”. Det är kontraktslösa spelare med mindre än tre års erfarenhet, med vilka den klubb de tillhör, har exklusiv rätt att förhandla om ett nytt kontrakt. Spelarna i den här kategorin, och som vi alltså också kan få se i WNBA, är Anmna Cruz, Sonia Petrovic, Jelena Dubljevic och Marta Xargay.

2 Replies to “Ett par internationella noteringar”

  1. Hej Sussie
    Det stämmer. Jag skrev ju i inledningen att 18 tjejer spelar på division I-nivån. Bara 10 av dem är ju av olika anledningar nämnda i texten och Lundquist är ju inte en av dem. De andra som inte nämns är Tyra Carlsten-Handberg, Camilla Klinic, Alexandra Landy, Nathalie Lindén, Matilda Salén, Anna Thomasdotter och Fanny Håkansson.
    Tapio

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *