Domarfrågan

Det är slutspelstider och inget förnekar sig. Överallt hörs synpunkter, i huvudsak klagomål, på domarnas insatser, vilken usel nivå de håller etc.

Personligen har jag lite svårt att hänga med i den litanian. Jag bryr mig inte så mycket om den saken. Läget är som det är, vi har de domare vi har och så är det inte mer med det. Om vi anser att vi har ett generellt domarproblem, så är det en övergripande och strukturell fråga. Då får man se över krav, utbildningar och så vidare för att förbättra läget.

När jag röstar om utmärkelserna i BLD så är det svårt att välja ”Årets matcharrangör” eftersom man inte varit  på alla spelplatserna. Men svårast är att välja ”Årets domare”. Jag vet knappast vad de är för ena eller vad merparten av dem heter, trots att jag sett mängder av matcher under säsongen. För mig finns bara domarna där under matcherna, de blåser och försöker tillämpa reglerna. Jag ser ingen som helst anledning av bry mig om dem.

Självklart märker även jag av varierande domarinsatser, men det handlar främst om situationer då allt flyter på som det ska, i allmänhet av anledningen att matchen döms av en eller flera erfarna rättsskipare. På motsvarande sätt märks det tydligt när det uppstår osäkerhet och en rörighet, för det mesta beroende på att domarna är orutinerade eller rentav nya på liganivån.

Väldigt många andra tycks däremot ha väldigt klart för sig att den eller den domaren är usel. Ena dagen sägs de blåsa sönder matcherna för att nästa dag få på skallen för att de inte blåser. Och typiskt är att omdömena baseras på enskilda domslut,inte på helheten.

Det märkligaste av allt är att ingen hittills lyckats definiera vad en ”bra domare” är, förutom att det är en sådan som alltid blåser i det egna lagets favör. Generellt finns det väl domare som, baserat på personliga egenskaper, passar mer eller mindre bra för uppgiften. Den som inte har en naturlig inre säkerhet, förmågan att behålla ett lugn och som har svårt att agera på tiondedelar av en sekund med auktoritet, passar naturligtvis sämre än andra. Men det är något som utbildnings- och urvalssystemet måste ta hand. I övrigt förväntar vi oss att de är regelkunniga, intresserade, att de orkar springa under en hel match och att de anstränger sig för att göra sitt bästa. Och det tror jag att de flesta gör.

Bland domarna finns givetvis rötägg, precis som i vilket urval av populationen i övrigt som helst. Det finns nog de som gör det för pengarna, som har aversioner mot enskilda spelare, coacher eller klubbar, och som inte förmår hålla en oberoende och opartisk linje. Men det är inget konstigt med det heller och vi kan inte göra annat än att lita till att våra system håller den kategorin borta.

Lustigt i sammanhanget är att de som i allmänhet kritiserar domare är utomstående personer, d v s sådan som inte kan regelboken, än mindre basketens ”case book”. Jag kanske är naiv, men jag inbillar mig att våra elitdomare är verkliga auktoriteter, som inte bara är experter på reglerna utan också utsätts för årliga utbildningar och examinationer för att behålla sin status. Men det är alltid ”de andra” som vet bäst och som har ett (kanske gudasänt?) mandat att sätta sig till doms över domarna.

Det bästa exemplet på det senare är de ständigt återkommande synpunkterna om att ”spelarna borde får avgöra matcherna” istället för att domarna skall lägga sig i och peta med sina avblåsningar. Sådant har redan hörts under de pågående slutspelen och dylikt faller förstås på sin egen orimlighet. Tycker kritikerna att vi skall tillåta någon form av ”cage wrestling” i slutet av matcherna, d v s att domarna släpper sina pipor, låter bli att blåsa och tillåter att anarki utbreder sig på planen?

Det är inget annat än dumheter. Naturligtvis skall domarna ingripa på samma sätt i slutminuten som i matchens första. Såvitt jag vet gäller regelboken under hela matchtiden. Den domare som skulle underlåta att agera på det sättet skulle omedelbart hamna på min svarta lista. Däremot inte de som gör sitt bästa för att döma enligt de regler vi har.

One Reply to “Domarfrågan”

  1. När man diskuterar domarna, måste man inse vad man jämför med. Coachen för ett ligalag kanske samlar sitt manskap (kvinnskap), tidigt augusti/mitten augusti. Det tränas 1-2 ggr per dag, man åker på läger osv. Totalt kanske tränar laget under denna period i snitt 1½ gg per dag under ca 2 månader. Varje träning är mellan 90-120 minuter. Coachen specialstuderar spelsituationer under träning, men även genom video. Totalt kanske coachen studerar basket 15-20 timmar i veckan, under dessa 2 första månader, totalt 120-160 timmar.
    Därpå följer en säsong under 6-7 månader med samma mängd basketstuderande, ytterligare 360-560 timmar. Lägg därtill de första 120-160 timmarna och vi landar runt 500-700 timmar.
    Efter säsongens slut vilar man några veckor, och så är man igång igen, med kanske ytterligare ett par 100 timmars basket under kalenderåret.
    På en säsong har nu coachen specialstuderat basket i 600-800 timmar.

    Så kikar vi på motsvarande för domarna som kanske dömer 3-4 matcher i veckan á 80 minuter, totalt 4-5½ timma. Summan för varje månad, 16-22 timmar.
    Domarna dömer några försäsongsmatcher och under säsongens 6-7 månader. Detta ger totalt ca 96-154 timmar. Men säg att de dömer matcher under totalt ca 160 timmar under en säsong.
    För en domare tar det alltså mellan 3-4 år att komma upp i samma basketstuderande som en ligacoach.
    Sett över en 10-årsperiod, innebär det att coachen studerar basket i 6000-8000 timmar. För domarna tar det 37½-50 år att nå upp till samma nivå.

    Att sedan domaryrket är ett i stort sett omöjligt uppdrag, förenklar ju inte situationen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *