Det största löftet

Foto: Anders Tillgren

Alviks unga stjärna, Klara Lundquist, fyller 18 senare den här månaden, men har redan en meritlista som inte går av för hackor. Hon har hunnit med tre säsonger i damligan, spelar just nu sitt fjärde ungdoms-EM och har hunnit debutera i seniorlandslaget. Det senaste spelåret i ligan är ett bra exempel på vad hon redan är kapabel att prestera. Klara Lundquist var topp 15 i ligan i poäng, returer, assister och effektivitet, och i klubblaget toppade hon statistikkolumerna för spelade minuter (32), poäng (15,1), returer (9,3), assister (4,6), steals (2,4) och effektivitet (19,2).

För närvarande spelar hon det svenska DU 18-landslaget, som under onsdagen möter Grekland i åttondelsfinal i EM. Det svenska laget saknar ett par spelare som hade annars hade varit givna, men har lite överraskande lyckats vinna två av de tre gruppspelsmatcherna mot bra motstånd och måste anses ha en rejäl chans att gå till kvartsfinal och därmed säkra fortsatt spel i A-gruppen. Det svenska laget är välcoachat, har flera spelare som genomför sina respektive uppgifter på ett bra sätt och inte minst har laget dynamon Klara Lundquist.

Hon gör allt det som förväntas av henne på planen och lite till. Lundquist har efter gruppspelet intagit täten i EM:s skytteliga och är också bäst av alla i turneringen vad gäller effektivitet. Det anmärkningsvärda att den svenska guarden är femma i EM vad gäller returtagning bidrar i hög grad till effektivitetstalet. Och det gör också antalet steals, där det bara är tre spelare som tar fler än Lundquist. Mångsidigheten är ett utmärkande drag för Klara Lunquist som basketspelare. Det och några spetskvaliteter gör att hon måste anses vara den svenska basketens största löfte alla kategorier. Och det är jag långt ifrån ensam om att tycka.

Superlativerna har haglat, och fortsätter hagla över Lundquist, och det intressanta är att det är hon av alla som verkar stå stadigast på jorden. Jag kan inte säga att vet hur den unga tjejen fungerar och är som person, men man får onekligen intrycket av att hon mentalt har de förutsättningar som kan ta henne till nästa nivå. I grund och botten finns förstås en vinnarattityd och jävlaranamma, för utan sådant går det inte att nå den absoluta toppen. Hos Lundquist tycks inte finnas de stora åthävorna över de egna prestationerna, divalater eller behov att skrävla, bara en tydlig målmedvetenhet med det hon vill åstadkomma. Och så förhåller det sig som bekant inte alltid med våra yngre talanger. Snarare tvärtom. Allt för många tycks alldeles för angelägna om att bre ut sig om den egna förträffligheten istället för att fokusera på saker som skulle göra dem bättre.

Jag pratade med den förre landslagschefen och svenske basketikonen, Jonte Karlsson, om Lundquist. Han är som många andra full av beundran över hennes framfart. Karlsson anser att hon har förutsättningar att nå längre än någon annan svensk basketspelare, inklusive den manliga sidan. Inte bara för de tekniska kvaliteterna, där ett av de utmärkande dragen är explosiviteten i de de första stegen i attackspelet, utan lika mycket på faktorer som inte går att ta på och som inte syns i statistikkolumnerna: att hon faktiskt gör sina medspelare bättre och framför allt har den sällsynta förmågan och kapaciteten att bära laget hon spelar i.

Det är ibland små detaljer som skiljer de allra bästa från övriga. Lundquists förmåga att generera speed på kort tid är en sådan faktor. Cleo Forsman var en basketspelare som hade ett tryck i attackspelet som gjorde att hon kunde slå spelare från studs. Det är sällsynt, men det klarar Lundquist också. Man kan också dra paralleller till Kelsey Plum, spelaren som gjort mest poäng av alla på college och som just nu gör en strålande förstasäsong i WNBA. Plum är en annan spelartyp än Lundquist, med skottet som spetskompetens, men likheten är även hon gör sina saker snabbare än andra. Det har mätts upp att Plum kommer till skott kvickare än någon annan, d v s tiden från som går från det att hon startar skottrörelsen tills hon släpper bollen. Precis som i Lundquists fall får amerikanskan den där tidsfördelen som är så avgörande.

Trots alla framgångar är Klara Lundquist en spelare som har mycket att förbättra. I en intervju med FIBA nämner hon själv att hon behöver bli bättre i skyttet från olika positioner. Och skulle man önska henne något så vore det några centimeter ytterligare i längd. Det hade underlätta saker och ting, men behöver nödvändigtvis inte bli avgörande. Hon har förutsättningarna att bli bland det allra bästa vi sett inom svensk dambasket, om inte den allra bästa.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *