Söndagsnoteringar

I den ena av söndagens ligamatcher, den som Telge vann med 79-70 mot Mark i Kinna, var det stor importdominans. Wurtz och Mingo gjorde 59 av Telges poäng (75%). Thompson och Hyder satte 46 för Mark (66%). Av de 16 spelare som var på planen svarade de här fyra för 70% av poängen. Sett till skottförsöken såg det lite bättre ut, men är illa nog. Kvartetten stod för 56% och vad gäller speltiden la de beslag på nästan 40%.

Den här typen av siffror är inte ovanliga i ligan. I många lag ser det ut på det sättet i match efter match. I vissa lag är importdominansen ännu större. Är det vettigt? Som många andra tycker jag att många importer är kul att titta på och att de kan förgylla spelet och därmed ligan. Men ibland går det bara för långt. Vi som tycker det anser att ligan måste uppfylla vissa långsiktiga syften, inte bara vara kul att titta på. Å andra sidan finns det de som tycker att det viktigaste är att ligan är så bra som möjligt. För dem spelar det ingen roll hur många utländska spelare som finns i lagen. Det kunde lika gärna vara enbart importer. Det må vara hänt om det är så vi vill ha det, men ju större importdominansen är desto mindre gynnsamma blir effekterna för den svenska basketen. Sportens utveckling i Sverige gynnas inte när de utländska spelarnas roll ökar. Inte på något sätt.

Den andra söndagsmatchen vanns av AIK, som hemma besegrade Uppsala med 60-55. Det är därmed på sin plats att gratulera Solnaklubben till dess första vinst någonsin i ligan. Och även för att segern inte togs med några importproffs som draglok, d v s raka motsatsen till det som vi såg i Kinnamatchen. Karla Vres är såvitt jag förstår den enda, innan McCarvilles inträde, som inte är svensk medborgare i AIK. En smula högtravande skulle man kunna säga att den svenska basketen tog ett litet, men dock, kliv framåt i Solnahallen idag. Det gjorde den inte i Kinna.

Likväl som AIK skall ha heder av sin svenska satsning, så smolkades bägaren av att klubben inte levde upp till sina åtaganden som ligaklubb. Jag var en av de som inte kunde vara på plats och det var förstås frustrerande att inga livestats fanns att tillgå. Det trodde man inte skulle hända i ligan detta nådens år 2017. Och än värre var att det inte berodde på tekniska- eller nätverksproblem. Det fanns helt enkelt ingen på plats som kunde sköta statistiken. Enligt uppgift sprangs det runt och frågades om det fanns någon statistikkunnig i hallen minuter innan matchstarten, och så får det naturligtvis inte gå till. Det är inte seriöst, inte värdigt en ligaförening och en skymf mot de intresserade. Men icke desto mindre vardagsmat i ligan.

I Ankara, Turkiets huvudstad, fungerade dock statistiken och det gjorde även webbsändningen från den första omgången i ligan mellan Botas och de regerande mästarna, Yakin Dogu. Matchen var ju av speciellt intresse eftersom tvillingarna Eldebrink ställdes mot varandra. Långa perioder försvarade de för övrigt mot varandra, vilket inte hänt särskilt ofta. Elin Eldebrink och hennes Yakin Dogu såg ut att gå mot en enkel seger, men Botas kämpade upp sig från ett underläge på 14 poäng till bara ett ned i slutet av matchen. Botas hade ett par bollinehav i den ställningen, men kunde inte sega sig förbi. I sin iver att avgöra stressade tyvärr Frida Eldebrink fram ett par dåliga skott och Yakin Dogu kunde till slut vinna med 51-48.

Det var alltså nära en riktig skräll, för Botas har egentligen varken kvaliteter eller djup som kan matcha Yakin Dogu. Frida Eldebrink och Kiah Stokes, en spelartyp som jag verkligen är förtjust i, är alldeles för ensamma i Botas. Yakin Dogu, med spelare som Vandersloot, Wauters, McBride, Hollingsworth och Elin Eldebrink, hade visserligen inte sin bästa dag, vilket poängsumman 51 antyder, men icke desto mindre måste man ge Botas all heder av insatsen.

Frida Eldebrink är ännu inte i bästa form efter sina skadebekymmer. Den där vanliga poänggörarkänslan finns inte där ännu, men hon är icke desto mindre oerhört viktig för sitt lag och klarade glädjande nog att spela 37 minuter. Hon slutade matchen med tio poäng efter 4/14 på skotten. Elin fick också rikligt med speltid, 25 minuter, men blev tyvärr lottlös efter att ha missat alla sina sex skott.

Vad gäller de övriga utlandssvenskornas insatser i helgen tänkte jag återkomma till det. Jag måste bara notera den jätteseger som USK Prag tog i lördags mot Ostrava. Matchen slutade 125-37 och Amanda Zahui, som spelade 21 minuter gjorde under den tiden 26 poäng efter 9/11 på skotten.Efter fyra omgångar ligger hon tvåa i den tjeckiska skytteligan med snittet 21.

En utlandsspelare som flugit under radarn är den förra Järfällaspelaren Evelyn Ovner, född 1993. Hon har ju tillbringat några år på college, i Bridgeport, tillsamans med sin tvillingsyster Louise. När de gick ut i våras valde Louise att fortsätta studierna i Kapstaden, medan Evelyn fortsatte satsa på basketen. Till den här säsongen fick hon kontrakt med den brittiska klubben Northumbria, där ju Abigail Asoro varit framångsrik och blivit brittisk mästarinna. Och Ovner tycks ha satsat rätt. I den första ligamatchen för säsongen, där Northumbria dock föll, satte svenskan 14 poäng och tog sju returer. En fin proffsdebut för forwarden Evelyn Ovner, vars fortsatta framfart i England skall bli intressant att följa.

För några dagar sedan nåddes vi av beskedet att Udominate och den meriterade ryskan Marina Bas, f d Kuzina, hade gjort slut. Därmed går vi miste om de dueller mellan henne och Janel McCarville som vi med spänning hade sett fram emot. Att ligan och Udominate förlorar en sådan profil är förstås väldigt tråkigt. Umeåklubben kan för övrigt sitta riktigt i klistret nu när även Hollie Mershon på grund av skada riskerar att bli borta en tid.

Udominate har, inte helt oväntat, inte sagt ett ljud om att Bas kontrakt är avslutat på sin hemsida. Huruvida hon själv eller klubben höll i yxan är inte känt, men antagligen skedde det hela i samförstånd. Bas påstås ha sagt att ”coachen gillade mig inte”, men uppgifter tyder på att hon och Almen hade helt olika uppfattningar om vilken roll ryskan skulle ha och hur hon skulle användas. Och den sparsamma speltid som Bas fick i sina sista matcher för Udominate visar med tydlig önskvärdhet att det fanns en fnurra på tråden.

Det är för övrigt inte första gången Almen hamnar i den här typen av situationer. Jag har tidigare berättat om när han var coach för Belfis Namur i Belgien, och med vilka han vann mästerskapet. Då hamnade han i en konflikt med en av lagets ledande spelare. Den gången var det Almen som fick gå. Den här gången blev han kvar och möjligen kan det bero på att klubben inte ”orkade” med ytterligare ett coachkaos. Men att avstå från en spelare som Marina Bas är ångestfyllt för vilken klubb som helst. Helt klart är dock att coach Almen är en person som inte viker undan. Inte för något.

På det hela taget har dock affären med Marina Bas inträde i ligan varit märklig. Om vi jämför med McCarville så ställer ju amerikanskan upp av helt andra skäl och spelar för småpengar. Bas är däremot en dyr spelare. Mycket dyr. Vi fick först höra att hennes lön finansierades av utländska sponsorer, vad de nu skulle få ut av att bekosta en hög lön för en spelare i den svenska ligan. Det var högst besynnerligt. Sedan sades det att hennes lön bara delvis bekostades av utomstående. Och vad vet vi egentligen om vem som betalat vad, och hur mycket, för att få henne till Umeå av alla ställen? Och det spelar inte heller någon roll längre. Det enda som vi faktiskt vet är att cirkusen i Udominate inte tycks ha något slut. Mer lär alltså komma.

Till sist skall vi notera att en fågel viskade i mitt öra, apropå min senaste krönika, att förbundets general manager, Åke Skyttevall, inte kommer att söka den utannonserade tjänsten som generalsekreterare i SBBF. Om den uppgiften stämmer så ligger alltså fältet öppet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *