Om antalet spelare, religion och så blir det paus

Yakin Dogus startfemma i matchen mot Famila Schio

Udominate lyckas vinna den första matchen i play off rundan i Eurocup. Det blev 71-67 mot det polska laget Gdynia, för närvarande sexa i den polska ligan. Gdynias stora stjärna är amerikanskan Kahleah Copper, som nu gjort två säsonger i WNBA, i år i Chicago. Copper är en hyfsad WNBA-spelare som snittar 14-15 minuter och 6-7 poäng. Men i de här sammanhangen, i Europa, förväntas mer av henne. Och Copper brukar leverera. Hon leder den polska skytteligan och mot Udominate gjorde hon mycket skada, men fumlade också bort bollen massor av gånger. Copper landade på 25 poäng, vilket kunde ha blivit avsevärt mer om inte Brianna Kiesel hade legat som ett frimärke på henne under den andra halvleken.

Kiesels utmärkta försvar på Copper gjorde nog att Udominate till slut vann, men vinstmarginalen är är nog för liten när den skall försvaras nästa vecka i Polen. Det krävs något alldeles extra av Udominate om de skall lyckas ta sig till nästa runda. Mazionyte var den som gjorde mest poäng (19) i Udominate den här kvällen, men bäst och nyttigast i laget var Kiesel. Den energiska och dynamiska amerikanskan har sedan sin ankomst klivit fram som Umeålagets ledande spelare.

Seger i Eurocup blev det också, en överraskande sådan, för de svenska spelarna Nathalie Fontaine och Danielle Hamilton-Carter, när Sepsi slog tillbaka Olympiacos med 59-55. Amerikanskan Yvonne Anderson och veteranen Evanthia Maltsi var som vanligt de som som styrde och ställde i det grekiska laget, medan Kaltsidou var ovanligt blek. Och det räckte som sagt inte mot Sepsi, som avslutade matchen med att göra 12-2. Fontaine spelade hela 36 minuter och svarade för en stabil insats med bra försvar, åtta poäng och sex returer. Hamilton Carter fick bara sju minuters speltid. Och högst troligt tar turneringen slut även för Sepsi nästa vecka.

I veckans Euroleague åkte Amanda Zahui och USK Prag på en mina mot Bourges från Frankrike, som vann med klara 86-72. Zahui hade åter stora siffror, 24+11, men Prag har den här säsongen inte riktigt lag för att kunna utmana de bästa lagen. Det har däremot Yakin Dogu, som har förstärkt sitt lag genom att förvärva den franska stjärnan Sandrine Gruda. YD hade redan innan ett enastående lag och ankomsten av Gruda har inneburit att kapaciteten har höjts ytterligare. Det är inget dåligt sällskap som Elin Eldebrink befinner sig i. Är det något lag som skall kunna utmana de ryska giganterna så är det nog Yakin Dogu.

På torsdagkvällen gav Yakin Dogu ett nytt styrkebesked när de på bortaplan utmanövrerade Italiens bästa lag, Famila Schio. Men det var efter vissa besvär och Yakin Dogu var i rejäl kris när den så viktiga Vandersloot fick sin fjärde foul i slutet av tredje perioden och Schio kom ikapp. Men det turkiska laget redde ut det hela och vann med 72-65 utan att göra sin bästa match. Eldebrink gjorde på nytt skäl för lönen, spelade nästan 30 minuter och var viktig för Yakin Dogu när laget darrade. Hon kastade visserligen bort några bollar i matchen, till synes onödigt, men gjorde på det hela taget jobbet, satte åtta poäng och levererade sex assister.

Yakin Dogu toppar nu sin grupp i Euroleague efter att 8 av totalt 14 omgångar är avklarade i grundserien. Inget kommer att kunna stoppa dem från, att under lagets första säsong i Euroleague, ta sig till kvartsfinal och därefter högst troligt till Final Four.

För bara några år sedan gjorde jag ett försök att reda på hur många aktiva det egentligen fanns inom den svenska basketen. Jag minns att då cirkulerade uppgifter, även i officiella dokument hos RF, att det fanns drygt 70 000 basketspelare. Det lät som en orimlighet, så med hjälp av ett par andra personer som deltog i detektivarbetet, kom jag fram till att den egentliga siffran låg på 25-30 000 aktiva.

Jag blev alldeles förfärad av den diskrepans som fanns mellan den officiella siffran och den verkliga. Efter att jag skrev en artikel om den här saken och om hur jag hade kommit fram till siffran, fick jag visserligen ett par kommentarer, men inte så mycket mer än så. Det verkade som om det hela togs med en axelryckning. Den saken förvånade mig också och kunde bara bero på två saker: antingen att ingen egentligen brydde sig, eller att det var allmänt känt att den officiella siffran var en sak och den verkliga en annan. Vilket det berodde på kan jag inte säga, men jag är helt säker på att många naturligtvis visste att siffran 70 000 var grovt överdriven.

Att jag rotade i den här saken berodde främst på att man måste veta var man står för att man skall kunna vidta rätt åtgärder, d v s skulle vi ha 70 000 aktiva så skulle nog den svenska basketen behöva jobba med- och prioritera, helt andra saker än om vi är 30 000. Det är alldeles självklart. I värsta fall kunde det t o m hända att folk ägnade sig åt helt fel saker, d v s om man faktiskt trodde att det fanns 70 000 aktiva.

Med tiden har vi i alla fall fått bekräftelser på att den siffra jag kom fram till var ganska nära sanningen. Och numera vet vi ganska exakt hur många som spelar basket, för det har gjorts ansträngningar på olika håll för att komma fram till vad som egentligen gäller. För det fanns, och finns problem, med att fastställa antalet, men förr ansträngde sig ingen för att komma fram till det rätta antalet. Vi hade ju fantasisiffrorna.

Ett problem tycks vara att vi att basketen använder sig av laglicenser. Det gör att det inte går att rakt av att räkna spelarna i de olika lagen eftersom en enskild spelare kan förekomma på flera laglicenser, t ex spela med klubbens seniorlag, farmarlag och något ungdomslag. Skall man g å den vägen måste man alltså separera all individer som finns på flera laglicenser, vilket är mödosamt. Ett annat bekymmer var, och kanske är, att man inte hade koll på alla EB-spelare. I den tävlingsformen krävs ju ingen licens, men vartefter som klubbarna bemödar sig om att registrera sina barn och ungdomar, så kommer vi närmare sanningen.

Häromdagen fick jag uppgiften om att antalet aktiva i Sverige är 32 745. Siffran gäller februari 2017 och kommer från SBBF. Den person som tog reda på siffran var en läsare som skulle göra någon form av arbete om basketen i skolan. Han hade ursprungligen en uppgift om att basketen år 2016 hade 78 000 ”utövare”. Han var också konfunderad över att siffran hade sjunkit från 2009, då den uppgavs vara 108 000! Uppgifterna om antalet utövare var inget som någon bara hade slängt ur sig, utan han hade letat reda på dem hos RF, d v s det var officiella siffror. Fortfarande idag hittar man alltså fortfarande en uppgift hos Riksidrottsförbundet om att basketen så sent som förra året hade 78 000 utövare. Det luktar dimridåer och lurendrejeri lång väg. Och det är det också. Jag blir lika bedrövad som sist och är bara glad över att  den här läsaren inte gjorde sitt skolarbete med helt felaktiga siffror som grund.

Läsaren berättade också att det fanns en ytterligare siffra, vilket gör att förvirringen blir än större. Han hade på SBBF blivit upplyst om att det fanns 100 000 ”medlemmar”! Vi tycks alltså åter ha att göra med något som skulle kunna vara en ny fantasisiffra och en ny term, vid sidan av ”aktiva” och ”utövare”, för hur definieras egentligen en ”medlem”. Ja, inte är det antalet personer som har betalt medlemsavgift i en svensk basketklubb. Det faller på sin egen orimlighet eftersom antalet ”icke aktiva medlemmar” inte kan vara tre gånger fler än de som spelar basket. Det jag hittills fått fram är att de 100 000 medlemmarna, förutom de aktiva, verkar vara individer som finns inom basketen utan att spela eller träna. De kan vara ledare och funktionärer av olika slag, t ex sekretariatspersoner, biljettkassörer, cafépersonal etc., och antagligen föräldrar till spelare som på olika sätt hjälper till. Ja, jisses.

Så varför är det på det här viset, att vi måste svänga oss med olika siffror, att det inte räcker med att kommunicera den siffra som är viktig och intressant att veta, d v s hur många är det som spelar basket i Sverige? Varför måste man på olika vägar och med användande av en annan terminologi, till varje pris försöka hissa upp siffran till höjder som är helt orimliga?

Den enda rimliga förklaringen är bidragsberoendet. Det finns helt uppenbara skäl att kunna uppvisa fler aktiva än vad som finns. Det gäller inte bara basketen, utan även andra idrotter, liksom själva Riksidrottsförbundet. Ju fler aktiva man kan redovisa, desto mer pengar får man från statsmakterna. Den svenska idrottsrörelsen är ju extremt bidragsberoende för att kunna bedriva sin verksamhet. Ändamålen helgar medlen, skulle man kunna säga. Vackert är det inte och man måste komma ihåg att även om man lyckas finta de som beslutar om bidragen, d v s regering och riksdag, så lurar man sig själv i motsvarande grad. Det påminner faktiskt om skattemoralen. Det är ju så gott som accepterat att man skall kunna hitta på allt som står i ens makt för att få ned den beskattningsbara inkomsten och därmed skatten. Det finns dock beräkningar som visar att om alla vore helt ärliga i sina deklarationer, så skulle skattetrycket kunna sänkas med 20 %.

Men å andra sidan, det skulle inte heller förvåna om det finns en ”uppgörelse” mellan statsmakterna och idrottsrörelsen om att det är OK att redovisa t ex ”medlemmar” istället för ”aktiva”. Men icke desto mindre, om man inom basketen inte är tydlig med hur många aktiva vi har och kommunicerar den siffran så gör vi oss själva en björntjänst.

Från och med nu och nästan en månad framåt blir det stiltje på bloggen eftersom er bloggare kommer att befinna sig på annan ort. Matcherna kommer att pågå som vanligt under min frånvaro och på något sätt lär jag följa dem. Tiden kommer dock att prioriteras åt annat. Helt omöjligt är det ändå inte att någon text kan dyka upp under tiden. I så fall kommer det att meddelas på Twitter.

Därmed får jag tacka alla läsare för visat intresse under det här året, då bloggen konstant varit igång, med i stort sett dagliga uppdateringar, även under sommarmånaderna. Läsarantalet har stadigt växt. Under november var t ex snittet nästan 750 unika besökare per dag, med en toppnotering på 3300 en enskild dag. Det är inte så illa pinkat för en fristående sajt som ägnar sig åt den förhållandevis lilla svenska basketvärlden och huvudsakligen handlar om dambasket. Men inte bara.

Mycket av ökningen under hösten kan tillskrivas det faktum att Jonte Karlsson har bidragit med inte minst gästkrönikor. Eftersom han främst skriver om herrbasket har många läsare, som annars aldrig skulle hittat hit, letat sig fram till bloggen. Jonte är ju en av den svenska basketens största profiler genom tiderna och drar på det sättet till sig intresse bara därför, men har också visat sig vara en duktig skribent. Och att han träffat rätt med flera av sina texter i allehanda frågor råder det ingen tvekan om. Det visar reaktionerna och utveckling på läsarsiffrorna.

Vad som händer på och med bloggen från mitten av januari och framåt, återstår att se. En sak som kan påverka är att jag börjat kommentera damligamatcher på webben och troligen kommer att fortsätta göra det under våren. Det är en kul uppgift, även om jag ännu inte är någon särskilt bra kommentator, långt från den nivå som t ex Jonte håller. Men jag lär mig och ser fram emot att fortsätta när jag är tillbaka på det nya året. Och är det något jag lärt mig hittills så är det att noggranna förberedelser är a och o. Och sådant är tidskrävande.

En annan sak är ett litet dilemma som jag ställts inför. Ett kännetecken för den här bloggen har nog varit att tydligt uttrycka åsikter om olika företeelser i den svenska basketvärlden. Vissa skulle kalla det att kritisera, andra att granska, skapa debatt eller helt enkelt ruska om.

Men för att kunna göra det måste man stå fri och oberoende av det man granskar, inte minst makthavarna. Och det gör jag ju inte längre. Med en son i en av nyckelpositionerna inom den svenska basketen blir situationen helt annorlunda. Det vore t ex helt olämpligt att jag skulle ge mig in i offentlig polemik med någon ur min egen familj. Det skulle jag inte vilja utsätta varken honom eller mig för. Och kopplingen innebär också att det finns också ett flertal andra saker som gör det direkt olämpligt att just jag ventilerar saker om t ex den svenska landslagsverksamheten. För hur jag än skulle göra det skulle det det bli fel eller leda till misstänksamhet och frågor.

Den typen av frågor kommer inte att tas upp på den här bloggen, utan måste med varm hand överlåtas till andra medier. Det betyder nödvändigtvis inte att bloggen kommer att dö. Att skapa ett forum med tyngdpunkt på dambasket, som ofta för en undanskymd tillvaro i olika medier, var ju tanken när projektet drogs igång. Och det gäller även fortsättningsvis. Det finns fortfarande tillräckligt mycket att skriva om, ifall tiden räcker till.

Det är dags att önska alla läsare en god jul och ett riktigt gott nytt år. Julen är ju en religiös helg, något som för övrigt gäller de flesta av våra storhelger. Det kan tyckas märkligt, i detta sekulariserade samhälle, där t ex religiösa inslag i skolundervisning inte är tillåtna. Men det visar traditionens och vanans makt. Religionen har, vare sig vi vill det eller inte, genom århundradena präglat vårt liv och leverne. Och gör det även fortsättningsvis. Det går inte att komma ifrån, även om helger som julen för de flesta numera innebär helt andra saker än de religiösa inslagen. Och många, de allra flesta av oss, troende eller inte, ägnar sig åt de traditionella julaktiviteterna, med pepparkaksbak, julgranar, julbord, jultomte och klappar. Det behöver inte vara något fel i det, men just för att julen i grund och botten är en religiös helg, så skall vi avsluta med en personlig betraktelse över religion.

Flera av mina läsare har noterat, och ibland kommenterat, det faktum att jag är ateist. Det betyder dock inte att jag förvägrar andra att ha den livsåskådning de vill. Själva grundbulten i den humanistiska ateismen är just den, d v s varje individ skall ha rätt att bilda sig en egen uppfattning. Det är verkligen något man önskar att alla unga runt om i världen, som från barnsben indoktrineras i olika trosuppfattningar, skulle ha en möjlighet att göra. Det har de dock inte.

Och som Richard Dawkins brukar framhålla, det hindrar inte på något sätt att kampen mot religioner och det de står för, skall fortsätta. För det måste den. Och den ger sakta men säkert resultat. Ateismen växer runt om i världen och förr eller senare kommer förhoppnings den dag då alla människor har lämnat religionernas villfarelser bakom sig.

Att vara ateist innebär inte heller att man måste vara ointresserad av religion. I själva verket är det tvärtom. Den som inte läst på och lärt sig vad de innebär kan egentligen inte ta ställning. Själv är jag väldigt intresserad av religion och olika trosuppfattningar. Det är ett fascinerande ämne att läsa om och avslutningsvis skall jag därför ge ett par boktips:

Den som sov sig igenom religionstimmarna i skolan kan friska upp sig med Sören Wibecks ”Religionernas historia”, som är precis som det låter, en genomgång av de stora religionernas uppkomst och utveckling. Och vill man t ex sätta sig in i- och lära sig mer om islam, den alltid så aktuella religionen, kan man rekommendera ”Vems islam”, av Mohammad Fazlhashemi.

Den som vill sätta sig in i ateistisk litteratur kan läsa någon av de böcker som nämnde Richard Dawkins, den engelske biologen, har skrivit i ämnet. Förslagsvis börjar man med hans bästsäljare ”Illusionen om gud”. Inte minst skulle jag vilja rekommendera den tyvärr bortgångne Christopher Hitchens uppgörelse med religionen ”Du store gud?”, med underrubriken ”Hur religionen förgiftar allt”.

Hur som helst, på återhörande och än en gång tillönskas alla god jul och ett gott nytt år. Och glömt inte att lyssna på ”Fairytale of New York” med The Pogues, som alltid när det är juletid.

 

5 Replies to “Om antalet spelare, religion och så blir det paus”

  1. Tack för 2017! Hoppas bloggen fortsätter 2018. Tittar in dagligen för att få läsa lite sanningar.Brukar det inte komma en nyårskrönika? Även om du anser dig ”inte vara en bra” kommentator så uppskattar man som lyssnare/tittare det faktum att du känner till spelarna och coacherna samt deras roller, karriärer och gör på det sättet matchen mer intressant. Dock missade du sist att Marks Quy Ngueng även har spelat i Västerås så nu vet du det. God jul och gott nytt år!

  2. God Jul Tapio. Uppskattar dina och Jontes texter. Ingen av er är medhårs och det finns kunnande bakom tangenterna. Det behövs texter om basket, och som du flera ggr har skrivit men med mer sofistikerade ord än mig, så suger allehanda hemsidor och officiella sidor är ju tråkiga för de är just officiella.
    Uppskattar också dina utflykter om andra saker än basket. Du vet väl tex att ca 0% av de yngre än 25 på Island är ateister? Jag jobbar ju bla som religionslärare och håller med; det är intressant sedan får man tycka som man vill.
    F ö slår Jethro Tulls ”Another Christmas song” Pogues sönderspelade låt. Om man nu även här får tycka som man vill 😉.

  3. Hade varit intressant och hur många ”elitlag” som funnits kvar om de bidrag som utbetalas användes inom ungdomsverksamheten där de hör hemma. Naturligtvis är varje förening de som själva bestämmer över sina medel. Dock med ordentlig redovisning hade säkerligen många reagerat på deras fördelning.

  4. God jul och gott nytt år Tapio.
    Hoppas att du kommer tillbaka med spännande artiklar 2018.

    Härligt att du lägger upp den bästa jullåten 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *