Diverse saker

Förra veckan, när Euroleague startade, blev det av förståeliga skäl en hel del rabalder eftersom de turkiska myndigheterna vägrade utfärda inresevisum åt amerikanska spelare. Tre spelare i två lag drabbades och kunde inte följa med sina lagkamrater till matcherna i Turkiet. Nu verkar det dock som om turkarna har svängt, men något visumdrama hade det i alla fall inte blivit den här veckan. På onsdag och torsdag spelas den andra rundan och av de turkiska lagen är det bara Galatasaray som spelar hemma, mot USK Prag. Amanda Zahuis lag har bara en amerikansk spelare, Dewanna Bonner, i laguppställningen, men hon har ännu inte spelat någon match för sin klubb och kommer inte till spel i Istanbul heller, kanske inte på hela säsongen. Men det beror inte på visumfrågan. Bonner som är gift med en annan WNBA-stjärna, Candice Dupree, födde i juli tvillingar och har en hel del annat än basket att tänka på den närmaste tiden.

Samtidigt som vissa vägrats inresa finns det ett stort antal amerikanskor i de turkiska lagen. Det beror på att de beviljades inträde landet innan turkarna började tillämpa sin nya policy. Men två spelare från Los Angeles hann inte komma till sina arbetsplatser i Turkiet innan dess, eftersom deras WNBA-lag spelade finaler en bit in i oktober. De har snällt fått sitta hemma och vänta på att relationerna mellan USA och Turkiet skulle tina upp. De drabbade lagen är de som tvillingarna Eldebrink spelar i, Yakin Dogu (Elin) och Botas (Frida). Yakin Dogu får fått vänta på centern, den erfarna Jantel Lavender, men nu har hon presenterats som spelklar, vilket möjligen innebär att att hon spelar redan ikväll, mot franska BLMA på bortaplan..

För Botas har det varit värre att vänta på sin amerikanska . De sladdar lite i ligan och skulle verkligen behöva få in WNBA-stjärnan Chelsea Gray i laget. Den 25-åriga guarden är en av LA:s viktigaste spelare, med en gjuten plats i förstafemman. Gray har haft en enastående säsong i WNBA och har vid sidan av Jonquel Jones varit den som gjort de största framstegen. Gray är t ex ligans bästa trepoängsskytt och snittade i år 14,8 poäng + 4,4 assister. Botas spelar inte internationellt, men förhoppningsvis är även Gray klar så att hon kon ställa upp i lördagens ligamatch mot Adana ASKI.

Med Hollie Mershon borta resten av säsongen fick Udominate öppna plånboken och ta in amerikanskan Brianna Kiesel som ersättare. Det är förstås en bra värvning, för Kiesel har ju erfarenhet från spel i WNBA. Alla spelare som har det blir faktorer att räkna med i den svenska ligan. Kiesels karriär i WNBA är dock en smula märklig. Hon startade i Tulsa 2015. Kiesels rookieår var riktigt bra. Hon snittade 18 minuter och spelade i alla matcher. Men det blev inte bättre än så. Tulsa blev Dallas, och Kiesel spelade i laget 2016, men bara 14 matcher och fick ihop blygsamma siffror. I år fick hon kontrakt med Atlanta, men petades från laget i juni, efter bara nio matcher och väldigt få spelminuter. 

Förra säsongen spelade Kiesel i UNI Györ i Ungern och producerade stabilt, i både ligan och Euroleague. 10-11 poäng och tre assister per match blev det i båda ligorna. Kiesel kommer att bli nyttig för Umeålaget, men förmodligen inte som storproducent av poäng. Och något trepoängsskytte av rang skall heller inte förväntas. En bra, med den svenska ligans mått mätt t o m riktigt bra, tvåvägsspelare, blir Brianna Kiesel garanterat.

Apropå Udominate, så verkar Marina Bas, som nyligen lämnade klubben, snabbt ha funnit sig tillrätta på sin nya adress, Gernika i Spanien. I sin första match för sin nya klubb, i Eurocupförlusten mot Girona, levererade ryskan 19 poäng och nio returer.

Den svenska basketdammen är liten. Ett tecken på det är att många av de (få) engagerade har ett flertal olika roller. På det hela taget är det nog nödvändigt, för annars skulle vi inte få ihop folk till alla de uppgifter som behöver utföras. Men ibland kan det bli minst sagt märkligt, och man undrar i sitt stilla sinne om de olika rollerna alltid är förenliga. Speciellt gäller det domare som kombinerar sitt dömande med andra åtaganden. Bland flera exempel vet vi t ex att en coach i ett förbundsserielag även är domare i förbundsserierna, och att en anställd på SBBF:s kansli är domare på liganivån.

Rent allmänt tror jag alla har uppfattningen att elitdomarna skall vara fristående och utan kopplingar, och därmed inte vara i någon beroendeställning till någon eller vara i en situation där det kan uppstå risk för jäv, till t ex klubbar eller förbund. Så vill nog alla att det skall vara, ungefär som de dömande instanserna i samhället förväntas vara helt självständiga och fristående. Men så fungerar det inte på alla håll och kanter inom basketen.

När man pratar med olika personer om det här får man de mest varierande synpunkter. Det finns de som rycker på axlarna och egentligen inte ser något problem. Andra tycker att det närmast skandalöst. Själv tycker jag det är högst olämpligt att man tillåts kombinera roller som t ex de två nämnda. Vi har ingen anledning att ifrågasätta de här personernas integritet, men deras roller som domare kan göra att ett flertal ytterst svåra situationer kan uppstå. Man skall inte ens utsätta dem eller andra intressenter för eventuella situationer där t ex jäv kan bli en fråga. Det var säkerligen av sådana skäl som anställda på förbundet, i alla fall tidigare, varken fick vara coacher eller domare i förbundsserierna, inte ens tilläts kommentera ligamatcher på webben.

Jag vet inte vilken policy som gäller just nu på förbundet, men jag har svårt att tänka mig att man t ex skulle få vara ligacoach om man arbetar på kansliet. Och skälen är ju självklara. Men att döma samma serie tycks numera gå bra. Det borde inte gå för sig och inte heller att döma på en nivå där man själv innehar en roll som coach.

Efter WNBA-finalerna utbytte jag lite synpunkter med Johan Lind, Norrköpingscoachen som numera bor i USA. Johan skrev land annat ”Skulle  vilja påstå att fysen idag är viktigare på dam- än på herrsidan vilket jag inte skulle sagt för 10 år sedan. Trepoängslinjen är en större del av herr- än dam basket vilket gör storlek och fys viktigare i mina ögon”. Det här är en ganska intressant fråga. Visserligen är jag en novis på området, men om jag ändå skall tycka något, så håller jag absolut med Johan, och skall här bara en smula utveckla det som jag svarade honom.

Trepoängsskyttet är visserligen en väsentlig del även i dambasket, men det är lättare på damsidan att kompensera bristande trepoängsskytte med fysik och storlek, än bland herrarna. Den viktigaste anledningen enligt min mening, är att spännvidden vad gäller både fysik i allmän mening (atletism) och storlek är större på damsidan. Bland herrarna verkar varenda spelare på toppnivån vara praktexemplar i fysiska termer (styrka, snabbhet, explosivitet etc.) och det dräller av stora spelare med bra teknik och färdigheter i alla lag i varenda liga.

Så är det inte bland damerna. Det finns inte så många (relativt) stora spelare med bra skills. Det är därför de som finns är guld värda. Och likadant är det med fysen. På damsidan går det att spela på en ganska hög nivå utan exceptionell fysik, helt enkel för att det inte finns så många som har det. Men de som satsar på att utveckla sina egenskaper på det området får definitivt en konkurrensfördel. Ett exempel på det senare tycker jag är en spelare som Elin Eldebrink. Hon har ju en massa goda egenskaper som gör henne till en bra basketspelare, men utan sin utmärkta fysik skulle hon inte kunna husera på den nivå hon gör. Vad jag förstår har hon länge och målmedvetet jobbat med fysen och nått en nivå som skiljer henne från de allra flesta. Det gör att hon idag har en viktig roll i ett av Europas allra bästa klubblag.

Vi kan notera flera fina individuella insatser av svenska utlandsspelare i helgens ligamatcher. Ser vi till poängproduktion så utmärkte sig Binta Drammeh (24 poäng), Frida Eldebrink (22) och Amanda Zahui (20). Men flera andra noterades för tvåsiffrigt. Abigail Asoro hade 16 för Chemnnitz i den tyska ligan, Stefanie Yderström 15 i Luxemburg (Etzella) och tre spelare gjorde tio poäng: Josefine Vesterberg (Belfis, Belgien), Evelyn Ovner (Northumbria,Storrbrittanien) och Nathalie Fontaine (Sf. Gheorghe, Rumänien).

I samma klubb som Fontaine spelar för övrigt en annan svenska, Danielle Hamilton-Carter, som åter är landslagsaktuell. Den rumänska ligan innehåller intressant nog fem amerikanska spelare som vi tidigare sett i Sverige. Och av någon anledning har fyra av dem spelat för Telge. De är:
Taneisha Harrison, Satu Mare (tidigare i Järfälla och Telge) och som har poängrekordet i den svenska ligan med 52 poäng
Adrienne  Webb, Sf. Gheorghe (Telge)
Angel Robinson Sirius Targu Mures (Telge)
Portia Durrett,Olimpia Brasov (Telge)
Carla Bartee, Alexandria (Brahe)

Till sist ser vi att tre spelare har tagit ett rejält grepp om poäng- och assistligorna i den svenska ligan. Det är de tre amerikanska guardsen Tayler Mingo (Telge, Nici Gilday (Visby) och Janee Thompson (Mark). De snittar respektive 28+5,8, 27+6,0 och 25+5,8. När det gäller returer tycks vi ha ett par spelare som kommer att härja vilt i den grenen den här säsongen. Rashida Timbilla (Visby) har efter de inledande omgångarna ett snitt på 18 och Alexis Hyder (Mark) har 16,3.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *