Om U18 EM och så lite herrbasket

I onsdags gjorde jag ett av mina sällsynta besök på en herrbasketmatch. Det svenska landslaget spelade som bekant förkval till VM 2019. Publiken den här gången var mer basketkunnig än den skränande hop som fyllde läktarna på Hovet förra året, då de båda lagen möttes i EM-kvalet. Bosnien sägs genomgå en generationsväxling. Deras lag dräller spelare födda i slutet av 90-talet och stor stjärna är redan 18-åriga underbarnet Dzanan Musa. NBA-spelarna Teletovic, Zubac och Nurkic spelar inte i kvalet, men som bekant inte heller svenskarna Taylor och Jerebko. Och lika bra är väl det, för inga spelare från varken Euro League eller NBA kommer att släppas till nästa fas i VM-kvalet, som spelas i november.

Det svenska laget gjorde i alla fall en strong insats mot Bosnien och lyckades efter en stark sistaperiod vända ett underläge på som mest minus 8 till seger med 81-73. Matchen var spännande och kul att titta på, och det mest frapperande med det svenska laget var att se vilket lyft det blev när utlandsproffsen Marcus Ericsson och Viktor Gaddefors äntligen var med. De är i en egen klass. Tyvärr sakandes en fotskadad Ludde Håkansson, men alla som spelade för Sverige förtjänade ett gott betyg. Vid sidan av de båda nämnda måste man särskilt lyfta fram Nick Spires, men det gjordes ett bra jobb överlag.

Segern i onsdags var efterlängtad för landslaget, som minsann haft det sparsmakat med framgångar sedan EM-slutspelet 2013. Och därmed visste glädjen efter segern mot Bosnien inga gränser. Sociala media sköljdes t ex över av hyllningar och så vitt jag förstår håller de på ännu. Det var nästan i överkant. Inte bara spelarna och coacherna hyllades. Alla verkade hylla alla. Förbundsrepresentanter hyllade t o m journalister som i sina artiklar hade hyllat laget. Och det senare är ju rejält övermaga.

Kvalet till VM är som bekant ett riktigt getingbo. I det förkval som Sverige deltar i, gäller det att komma etta eller tvåa i gruppen. Det leder sedan till deltagande i det egentliga kvalet, som börjar i november i år. Förutom de åtta lagen från förkvalet deltar de 24 länder som är med i årets EM-slutspel. Från dessa 32 skall skall sedan tolv lag från Europa utkristalliseras och belönas med en plats i VM 2019. Alla förstår ju hur försvinnande liten chansen är för det svenska laget att ta sig hela vägen genom kvalet. Men kanske finns en chans att kvalificera sig till själva kvalet. Slovakien lär vara det svagaste laget i Sveriges grupp, så det gäller att samla poäng mot Bosnien och Armenien, som ju egentligen tillhör Asien men som får vara med och leka med de europeiska länderna. Armenien, som har fem spelare med amerikanskt ursprung i laget, började med att slå Slovakien hemma och är säkerligen svårslagna där. Bortamatchen mot Bosnien blir också knepig för Sverige. Men finns det hopp så finns det liv.

Basketprofilen och kollegan som läktarcoach, Peter Jonsson, gjorde mig sällskap till matchen. På hemvägen påpekade han det märkliga i att den svenska supportergruppen, Moose Nation, som i vanlig ordning höll låda under matchen, hade ett engelskspråkigt namn. Och det är ju värt att fundera över. Borde inte det svenska landslagens supporterorganisation ha ett svenskt namn, precis som finska motsvarigheten, Susijengi, har ett finskt namn?

På lördag kastar sig ett annat svenskt landslag, DU 18, in i EM, ett evenemang som er bloggare inte kommer att kunna följa särskilt noga på grund av andra åtaganden. Det svenska laget är ju nyuppflyttade, efter att förra året ha vunnit B-gruppen före Grekland och Bosnien. Ledande spelare i det laget var Klara Lundquist och Emilia Stocklassa, som båda tog plats i turneringens all-star lag. Med den gången var också spelare, som liksom Stocklassa i år är överåriga: t ex Crystal Bittar, Linnea Nilsson, Rakel Gyberg och Matilda Salén. Andra, som liksom Lundquist, återkommer i år är bl a Lovisa Hjern och Felicia Boström.

Årets turnering spelas i Sopron i Ungern, och Sverige har hamnat i grupp A, som har förutsättningar att bli riktigt tuff. Numera går ju alla lagen till åttondelfinal efter gruppspelet, men det gäller för Sverige att placera sig bra i gruppen för att få lättast möjliga åttondel. Men lätt blir det inte. Sverige har i gruppen att möta Spanien, Serbien och Kroatien. Spanien är ju alltid bra och kom förra året tvåa. Just den här årgången hör dock inte till deras mest framstående. För två år sedan, i U16, missade de t ex pallen. Och i år har Spanien t ex förlorat mot Finland i en träningslandskamp.

Serbien och Kroatien kom elva respektive tolva i U18-EM förra året, och båda lagen innehåller profiler som spås en lysande framtid. Serbiskan Mina Djordjevic var t ex med i EM för U20 nyligen och hade i den turneringen nästan tvåsiffrigt i både poäng och returer. Och i det kroatiska laget finns guarden Mihaela Lazic och forwarden Lucija Kostic (187), som var framstående då de kom femma i U16-EM. De svarade då för respektive 16,7+11,4 i poäng samt 5,3+10,4 returer.

Så vad tror vi om det svenska laget och dess möjligheter? Det borde kunna gå bra, men precis som var fallet med DU 20 saknas flera spelare av olika anledningar. Förmodligen främst på grund av skador. Varken Stephanie Visscher, Cajsa Uhrström, Precious Johnson, Sanna Korkea-Aho eller Moulayna Johnson är med i laget. Storleken är normalt ett bekymmer för svenska landslag och så är det lite den här gången också, men det får kompenseras med annat. Med Visscher och Moulayana Johnson försvinner två av Sveriges bästa returtagare. Det gäller därför att spelare som Ndeye Jeng, Moa Fillén-Hammarström och Signe Paulsson Glantz gör ett rejält jobb under korgarna. De får rimligen god hjälp av Klara Lundquist och Lovisa Hjern, som båda är väldigt allround och duktiga returtagare. De båda senare är Sveriges viktigaste spelare och får dra ett tungt lass på bakplanen, med stöd av Patricia Elias, Felicia Boström och Sofia Persson. 

Med alla på plats hade Sverige varit ett givet kvartsfinallag, men nu är inget säkert. En plats bland de åtta bästa vore en prestation, men reaslistiskt sett kan vi inte hoppas på mer än bibehållen A-gruppsplats. Låt oss hoppas att det svenska laget kan undvika nedflyttningsstriden och positionera sig 9-12. Och slutstriden om mästerskapet, den kommer att stå mellan Frankrike och Italien, med Ryssland, Spanien, Tjeckien och hemmanationen Ungern som främsta utmanare.

 

2 Replies to “Om U18 EM och så lite herrbasket”

  1. Ja, hon gjorde bra ifrån sig i U16 förra sommaren, men jag vet inte hur det har blivit med henne. Hon har såvitt jag kan se inte varit med vid något tillfälle i U18 den här säsongen, och inte heller blivit kallad till något läger. Skadad kanske?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *