Tredje dagens spel i EM

Sverige föll även i den sista gruppspelsmatchen, mot Polen med 35-65, i vad som möjligen var den sämsta föreställningen hittills i DU 20-EM. Det var många slitna spelare ute på planen den här dagen och man kan säga att Polen inte gjorde bra ifrån sig. Det säger det mesta om den svenska insatsen. Polen lyckades i alla fall uppbåda ett lagspel där man ansträngde sig för att hitta den spelare som hade det bästa läget och försökte få fram bollen till henne. I det svenska laget fanns istället alltför många spelare  som fattade alltför många dåliga beslut, vilka handlade om att de själva skulle avgöra, oavsett situation och oavsett konsekvenser.

Sådant brukar dock inte ge särskilt mycket utdelning och det gjorde det naturligtvis inte idag heller. Den svenska skottprocenten stannade på föga imponerande 17,7 (12/68) och poängproduktionen per period blev 7-9-9-10. Man kan undra vad som pågick där ute på planen, men också varför det tilläts fortsätta. Sverige skulle ha behövt ett betydligt tuffare och bättre förvarsspel, och mer tålamod, konsekvens och disciplin i anfallspelet, inte minst för att komma in något som liknar en rytm inför kommande placeringsmatcher. Allt sådant lyste dock med sin frånvaro och ingen, varken på planen eller på bänken, verkade intresserad (alternativt hade inte förmågan) av att ta tag i saker och ting för att få en ändring till stånd.

Sverige saknade sin viktigaste spelare, Fanny Wadling. Sådant sätter sina spår och kan ha varit en bidragande orsak till dagens genomklappning. Det är inte känt varför Wadling saknades, men förhoppningsvis är hon inte skadad. Kan inte Wadling spela mer i turneringen så är tyvärr allt hopp ute. Vi får hoppas att hon helt enkelt sparades inför kommande prövningar.

Det var en riktigt usel insats, nära pinsamhetens yttersta gräns, av det svenska laget och det enda man nu önskar sig är att ledare och spelare förmår lägga gruppspelet bakom sig och samla ihop styrkorna inför de avslutande matcherna. Det är inte mycket annat att göra. Läget är som det är. Vi saknar tyvärr flera spelare som borde ha varit med i den här turneringen, men som av olika anledningar blev kvar hemma. Och det kan man inte göra något åt nu, bara försöka så gott det går med det man har. Precis som förra året kan Sverige rädda sig kvar i A-gruppen genom att vinna en av de återstående matcherna. Det räcker faktiskt med en vinst, om den kommer vid rätt tillfälle.

Nu väntar en vilodag och sedan åttondelsfinal på onsdag. Sverige kommer där att möta Italien, som gick obesegrade genom sin grupp. Det italienska laget spelar en rolig basket. Snabbt och med mycket avslut. Italienskorna är klart mest ”trigger happy” av alla lag, men är också smarta i försvaret, tuffa och aggressiva och tar t ex mest returer i turneringen. Och så får de i snitt nästan 40 poäng av trion Pan, Andre och Keys. Sverige kommer att få fullt sjå att hänga med i Italiens tempo och den stora risken är väl att man försöker göra det och sedan sprider bollar över hela Portugal.

Om inte Sverige skräller och vinner mot Italien, så väntar tre placeringsmatcher. Vinst i den första så är saken klar. Då räddar sig Sverige kvar i A-gruppen. Förlust i den första placeringsmatchen betyder att man måste vinna de resterande två för att rädda kontraktet.

Spanien, Italien och Ryssland är de som gått rent i sina grupper och alla tre får tipsen som semifinallag och kanske blir det Ungern eller Slovenien som gör dem sällskap dit. Men Frankrike är också en kandidat. Efter den svidande förlusten i första matchen mot Ungern har de vunnit två, men kommer nte bättre än trea i sin grupp. Det gör att de vid vinst i åttondelen stöter på Italien i kvarten. Utgången av den matchen är inte given, så Italien/Frankrike, Spanien, Ryssland och Ungern/Slovenien i semifinal. Men vinner rubbet, det gör nog Spanien.

 

 

13 Replies to “Tredje dagens spel i EM”

  1. Att de spelade dåligt är helt klart. Men ärligt talat så undrar man vad du förväntar dig när du själv sagt att hålla sig kvar är en lämplig målsättning och inte alls någon självklarhet med den här truppen. Sverige måste ha flyt för att göra 60 poäng, då är det inte lätt att vinna.

    Det är helt enkelt för få spelare som är pålitliga hot i anfall. Det kan varken spelare eller coacher trolla bort under turneringen. Tycker inte de ska skämmas över den här matchen.

    1. Hej Pelle
      Visst är det som du säger gällande lagets och spelarnas kapacitet. Och att få stryk behöver man inte alltid skämmas för, men gårdagens match var verkligen ett bottennapp, både från spelarna och ledarna. Mer måste kunna begära av ett lag. Det handlar ju om ett landslag och dessutom den äldsta åldersklassen. Frågan är dock i vilken mån spelarna skall lastas. De är ju ändprodukterna av ett system som inte verkar fungera så väl.

  2. Bra skrivet som vanligt!
    Det borde göras en haveriutredning från toppen till botten i svensk basket för det sved rejält av att titta på matchen igår.
    Hur kan det gå så långt att många som spelade igår såg ut som nybörjare?!
    Vad saknas för våra spelare ute i klubbarna ?
    Det är något som är allvarligt fel men bryr sig någon??!
    VILL vi sträva uppåt???
    Tapio , är det Easy basket som spökar eller ngt annat??
    Jag har ett stort baskethjärta och hoppas att allt löser sig. Många fler med mig är nog rejält oroliga!

    1. Hej Bea
      Frågorna är många, svaren tycks vara få för alla som funderar på det här.
      Jag kan inte säga att jag har ett enkelt svar, men flera andra hör av sig till mig, liksom du, och är generellt oroade. Kanske skriver jag ihop en krönika om saken framöver.

  3. Hypotes: för att bli bättre måste vi bli fler.

    Steg 1
    Rekrytering/etablering:
    Exempel
    Sverige: 30000 spelare – 320 klubbar
    Spanien: 350000 spelare – 3400 klubbar
    – vi har en nationell rekryteringsstrategi för att blir fler engagerade.

    När vi blivit fler.

    Steg 2
    Kvalitet: utbildning, marknadsföring.
    – Genom ökad konkurrens/större utbyte höjer vi nivån på utbildning och marknadsföring.
    Strukturer: Träning, tävling
    – Med utökat antal deltagare skapas efterfrågan på att få träna och tävla på olika sätt. Formerna anpassas utifrån motiv, ålder, villkor. Vi behåller spelare längre upp i åldrarna och tränare blir mer specialiserade.

    När vi blivit fler/har större urval, höjt kvaliteten och anpassat strukturerna.

    Steg 3
    Resultat: landslag
    – vi når fler framgångar internationellt.
    Påverkar
    Intresse: media, publik
    – När vi blivit fler, höjt kvaliteten och anpassat strukturerna och skapat resultat så ökar intresset från media och publik successivt och parallellt.

    = Vi får en mer hållbar basket-cykel i Sverige.

  4. Det är nog ett absolut krav att vi måste bli fler. Jag är däremot inte överens med dig om kronologin. Innan vi kan bli avsevärt fler och få det stora lyftet krävs att vi får framgångar med landslagen.

    1. En schematisk hypotes snarare än en kronologisk ordning; arbetet för att försöka lyfta Svensk Basket pågår ju samtidigt på alla fronter, i verkligheten.

      I dagsläget har U20-landslagscoacherna knappt 300 (?) spelare att välja mellan, i jämförelse med exempelvis Spaniens troliga 3000 spelare i samma ålder.
      http://www.wordartbloggen.eu/kronikor/det-80-procentiga-bortfallet/

      Vi får nog i så fall sätta vårt hopp till en gyllene generation och ett ypperligt tillfälle i tid och rum med en komplett rooster och smarta coacher, om i första hand landslagens resultat ska lägga grunden för en ny basket-boom.

  5. Vilken grund vilar hypotesen att framgång för landslaget driver tillväxten av nya basketspelare? Har hört det här i 20 år känns det som, finns det någon vettig anledning att tro att så är fallet?

    Jag är benägen att tro att det är mer än möjligt att bli rejält mycket bättre på att rekrytera spelare och hålla kvar dem i sporten än vad vi är idag – helt oberoende av landslaget.

  6. Alla ser vi att Sverige (vi) har problem att göra mål. Vi kommer till lägen men tempot är alldeles för högt för att vi skall kunna avsluta i full motion. Det blir alltid avhögget.
    Försvarsmässigt är vi bedrövliga, det strömmar in poäng i baken på oss, vilket gör att vi blir ännu mer stressade i anfall.

    Men nu till den viktiga frågan…
    Hur många av våra spelare får seriöst med speltid i våra högsta ligor. Camber? Hägg? Emilia? Fanny? Bella? Gunesh? Dahl? Käll?

    Vad gör vi för fel? Vi vågar naturligtvis inte lita på våra spelare! Och nu skriker ni…MEN kolla! Vad skall vi satsa på? Men vem tar fram kulorna för att utveckla våra spelare när det bara finns 10 lag i Ligan, ännu värre på killsidan! Vem vågar utveckla när man är anställd för att vinna och hålla sig kvar?

    Jag lider med tjejerna, coacherna och föräldrar-åskådarskaran, de har ingen lätt uppgift, MEN jag vill gärna skrika HEJA SVERIGE istället för att ge dem på plats skit!

    Gooooo Sverige!

    1. Hej Jonas
      Felet är knappast att ”vi inte vågar lita på våra spelare”. Om det ändå vore så enkelt.
      Att ligan inte har fler än tio lag är inte heller problemet.
      Och inte hjälper det att skrika ”Heja Sverige” eller tycka synd om alla på plats när allt går åt pipsvängen.
      Men en sak är säker: det går inte att hävda sig på den här nivån med svenska division 1-spelare. Och ingen av de som får minuter i ligan är ju med.
      Det är heller ingen som ger dem på plats ”skit”. Jag tycker att både kommentarerna och mina texter har varit ganska ärligt beskrivande, ungefär som dina första rader. Och alla är nog ganska överens om att vi har ett ”systemfel” mer än något annat.
      Men vad andra tycker eller kommenterar är i grund och botten deras sak. Jag skriver det jag tycker, så uppriktigt jag kan. Ser jag skit så skriver jag att det är skit. Ser jag något bra så skriver jag att det är bra.

      1. Märkligt svar – hur kan du konstatera att det inte är ett problem att unga svenska tjejer inte får allvarliga minuter i damligan?

        Vet inte vem du menar inte är med, antar att det är Skyttevall och Håkansson om inte fler. Jag hade gärna sett båda dessa i landslaget men det är ju knappast så att de får mycket utrymme i damligan?

        Det är ingen i vårt landslag som spelar liknande roll i ett klubblag på bra nivå. Det hade varken Håkansson eller Skyttevall ändrat.

        Nu menar jag inte att svensk basket har en enskild faktor som kommer göra att vi blir bäst i världen. Men det är ganska märkligt att avfärda det Jonas tar upp utan att på något sätt bemöta varför det han påpekar skulle vara obetydligt. Jag tror Jonas har en poäng i att svenska ungdomslandslagens spelare generellt har för lite utrymme att utvecklas i sina klubblag. Om du inte håller med kan du väl förklara varför?

        1. Jag kanske var otydlig, men självklart är det ett problem att unga svenskor inte får speltid i ligan. Jag konstaterar ju t ex att det inte går att spela med division 1-spelare på den här nivån. Jag har skrivit om saken hundratals gånger och önskat mer speltid för svenskor på bekostnad av importer. Däremot tror jag inte problemet är att det är just 10 lag i ligan. Du som läst många av mina artiklar borde väl veta var jag står i den här frågan?
          Ja, jag tycker att Skyttevall saknas, men framför allt Linnea Nilsson och Elin Sjöberg, och med tanke på försvaret: Felicia Ponturo. Nilsson rehabar tydligen och Sjöberg har avstått, medan de övriga två inte varit aktuella, inte heller Håkansson. och det senare har jag inget att invända mot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *