En åttondel med förväntat utfall

Sverige klarade inte av Italien när åttondelarna i DU 20-EM idag genomfördes. Med tanke på hur det sett ut i gruppspelet var det helt enligt plan. Matchen var egentligen över redan i halvtid, då Italien hade skaffat en 42-15 ledning. I andra halvleken spelade Italien runt ordentligt. Ingen i deras lag gjorde mer än 23 minuter och Sverige kunde snygga till siffrorna genom en tredje period som vanns med 21-13 och bakom totalt 24 poäng av Adriana Camber. Matchen slutade 69-46 och det är inte mycket att säga om den förlusten.

Det italienska spelet, i alla fall så länge de gick för fullt med sitt bästa manskap, var hur som helst kul att se. Deras up-tempo spel, där en viktig komponent är att snabbt komma till avslut, är verkligen publikfriande. Italienskorna spelar inte bara snabbt. De försöker verkligen spela sig till lägena (i ordets rätta mening) och hamnar nästan aldrig i lägen där de måste skjuta ”desperationstreor”. Faktum är att Italien, i dagens basket där treorna betyder så mycket, inte ens strävar efter att skjuta treor. Mot Sverige tror jag de hade två trepoängsförsök i första halvlek. Totalt blev det bara åtta, att jämföra med Sveriges 29.

Men grunden till sitt anfallsspel skapar Italien i sitt försvar, och där skiljer en avgrund mellan lagen. Och naturligtvis mellan det svenska landslaget och de bästa i Europa. Det svenska laget får alldeles för få defensiva stopp, och blir offer för motståndarnas tempo. Och just försvarsförmågan, jämfört med den offensiva kapaciteten, är en intressant fråga. Det råder nog total enighet om att svenska ungdomslandslagsspelare i allmänhet inte kan mäta sig med de bättre europeiska lagen när det gäller offensiva kvaliteter. Framför allt klarar man inte att göra de saker som måste göras i det tempo som krävs. Så hur skall man då kunna konkurrera? Den lösning som flera förespråkar, bland dem svenska coacher som nått framgångar internationellt, är att försvaret måste prioriteras.

En av de som fokuserat på försvaret är Mikael Johansson, Luleåcoachen som är vår mest meriterade på ungdomssidan. Tänkandet är ungefär det här: det är svårare och tar längre tid att komma ikapp de bästa vad gäller offensiva skills. Det är förhållandevis lättare vad gäller försvar. Om vi har generellt svårt att göra över 60 poäng, så har vi chansen att vinna de flesta matcher om vi lyckas hålla motståndarna runt 50. Klarar man det, så klarar man också att kontrollera tempot i högre grad, och framför allt ger ju ett starkt försvar bättre möjligheter att lyckas i anfallsspelet.

Därför måste fokus ligga på försvaret, både på det individuella och lagförsvaret. Det får förstås också konsekvenser för de spelare man väljer, inte minst deras fysik. Och det är inte sällan en sådan som Johansson fått kritik för att han satsat på en viss typ av spelare. men syftet med att göra det har varit tydligt. Och ingen kan ju säga att konceptet varit misslyckat. För att illustrera saken: om spelarnas fysiska och defensiva kvaliteter hade prioriterats i det här laget, så skulle en spelare som Felicia Ponturo varit aktuell. Hon hade förmodligen inte kunnat avgöra matcher, men med sina defensiva kvaliteter varit en viktig kugge i laget. För hennes försvar håller på den här nivån, och offensivt hade hon inte gjort bort sig i det här sällskapet.

På nytt saknades Fanny Wadling i det svenska laget. Vi har inte fått någon rapport om varför eller om hon beräknas komma tillbaka i spel. Inte ens förbundets egen (förvisso anspråkslösa) bevakning, som mest består av kryptiska uttalanden av coachen, ger några svar. Med tanke på Wadlings betydelse för laget vore det på sin plats att få veta hur det är med Wadling. För det har betydelse. Utan Wadling är jag tveksam till om Sverige har möjlighet att slå något av de andra lagen i turneringen en normal dag. Möjligen Bosnien.

Vad som nu väntar för Sverige är den första av tre placeringsmatcher. Den spelas på torsdag kl. 17.15 mot Holland. Det holländska laget föll mot Frankrike i sin åttondel. Holland ledde med åtta i halvtid, men föll till slut med 74-63, efter att fransyskornas tyngd kom till sin rätt och för att point guarden Lisa Berkani på nytt ledde laget på ett lysande sätt och gjorde en stor match. Vad det handlar om för Sverige är att få stopp på Hollands stjärna, Janis Ndiba, som förra säsongen var Luleåspelare. Ndiba hade mot Frankrike 19 poäng och 14 returer och är väldigt dominant i sitt lag. Om man inte lyckas sakta ned Ndiba, så kommer hon att sänka Sverige.

Matchen är lite av segra eller dö, för laget som vinner har räddat sitt kontrakt i A-gruppen. Förloraren får dock ytterligare en chans, då man ställs mot förloraren av matchen Polen-Turkiet. Vinst där är ett måste om man vill stanna i A-gruppen, och dessutom måste man vinna den sista placeringsmatchen på söndag, den som handlar om placeringarna 13-14.

 

 

2 Replies to “En åttondel med förväntat utfall”

  1. Håller helt med i analysen att för att svenska ungdomslandslag ska lyckas måste vi spela defense och hålla nere antalet avslut i matchen. Det innebär ju att man kommer behöva prioritera tre-fyra spelare offensivt och kanske inte spela ett så vackert offensivt spel, som brukar kräva att alla fem spelarna är spelskickliga. Blir knepigt att förvänta sig skönlir och grisbasket på samma gång.

    Tycker det ligger helt i linje med ungdomslandslagens mål att ta fram seniorspelare. De spelarna som inte är bland de 3-4 (kanske mer som 1-2) bästa kommer inte bli seniorlandslagsspelare och är därmed utbytbara efter vad som passar laget bäst.

    Men när jag ser matcherna har jag jäkligt svårt att se hur Fanny Håkansson inte är med i laget över några av bänkspelarna. Även om hon kanske knappast är den spelartypen som spelar stenhårt defense.

  2. Tycker oxå det är mycket märkligt att lagledningen inte säger ngt om Fanny W!! Hon behövs ju!!
    Tapio, kan du kolla upp det på ngt sätt ? Vi är nog många som undrar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *