Stockholmspremiär och en ny spelare från Venezuela

Foto: Thomas Lönnström

Det var inte direkt feststämning i Åkeshovshallen, när Alvik äntligen fick genomföra sin hemmapremiär i årets liga. Det var sparsamt med folk och ingen upphetsande inramning, men den nya bildskärmen som flashade upp bilder på spelarna under matchen var käck. Och matchen som sådan var heller inget publiken kunde hetsa upp sig över. Enligt plan var Eos försvarslösa mot Brommalaget, som kunde spela runt laget och utan problem vinna med 24 poäng.

Jag vet inte om coach Kausaite fick några svar från den här matchen. Hon kunde glädja sig åt vinsten och att Elin Ljunggren och Klara Lundquist producerade i nivå med vad som förväntas av dem, och stundtals var det kul att se den rutinerade Zanoni leka basket, men kanske inte så mycket mer. Martina Stålvant var t ex inte alls i det slag som man är van att se henne. Alvik ger ett ganska osynkroniserat intryck, vilket inte är så konstigt så här tidigt på säsongen och med ett flertal nya spelare. I nuvarande skick ger de inte intryck av att kunna rubba norrlandslagen, men saker och ting kan naturligtvis utvecklas i en annan riktning.

Alvik försöker spela i ett högt tempo och möjligen har Kausaite en del huvudvärk över att laget ännu inte bemästrar den eftersträvansvärda farten. Det stora antalet bortkastade bollar borde i alla fall ge henne det. Men Eos är inte heller en motståndare som kan ge dem det kvitto de behöver. Möjligen kan det komma i nästa omgång då de möter Telge på bortaplan.

Eos är ett kapitel för sig. Med tio spelare som alla är ungefär lika stora och har ungefär samma spelstil har Taylor-Lundgren ingen avundsvärd uppgift. Det är svårt att skapa den rätta dynamiken när man inte förfogar över spelare i alla de viktiga positionerna. Ett sätt att kompensera för den bristen är att lägga mycket fokus på försvaret och så länge de orkade stå emot övermakten så syntes i alla fall en del goda intentioner. De växlade också en del med zon och med att pressa, men den gamla sanningen att bra lag kan man inte pressa sönder står sig fortfarande. Å andra sidan är det inte den här nivån på motståndare som Eos skall ta skalperna av. Det är förstås lagen på nedre halvan och en sådan har de ju redan, den mot Mark i förra omgången.

Den här dagen började för övrigt inte alls bra för Eos, vars amerikanska guard, Brene Mosely, av någon outgrundlig anledning anlände till hallen precis när matchen skulle börja. Det var ytterst märkligt eftersom det övriga laget var på plats och hade genomfört sin uppvärmning. Efter en stund skickades Mosely i alla fall in i matchen och blev också bästa poängplockare i sitt lag, men gav inget särskilt vasst intryck. Hon verkade inte särskilt inspirerad och utifrån sett måste man sätta upp frågetecken för den attityd hon uppvisade.

Sin andra amerikanska spelare, Talia Walton, har Eos tvingats skicka hem på grund av hennes skadebekymmer, men en ersättare är redan på väg. Den har Eos hittat i Venezuela av alla ställen, men det handlar om en spelare som trots att hon bara är 22 år gammal har en intressant historia. Hon heter Daniela Wallen, som efter att ha gått ut college i våras hamnade i Paraguay, där Eos plockade upp henne. Det jag sett av Wallen, som mäter 180 och kan beskrivas om en swingspelare, är att hon är just mångsidig. Hon verkar tuff ,stark och rörlig, är en bra returtagare och en god scorer med en fin pull-up. De två sista åren på college spelade Wallen i Oklahoma City, som blev nationella mästare i NAIA, mästerskapet för mindre college och universitet i USA. Hon snittade sista året 24,6 poäng och 8,8 returer, vilket är fina siffror även om det inte handlar om NCAA division 1.Hon blev dessutom årets spelare i NAIA säsongen 2016-17 och utsågs också till MVP i slutspelet.

Men flickan har fler meriter. Sedan hon var 18 har Wallen spelat i Venezuelas seniorlandslag. Det kanske inte klingar så högt i svenska öron, men man skall komma ihåg att Venezuela är ett bra basketland på den södra amerikanska kontinenten. Förra året slutade de tvåa i det sydamerikanska mästerskapet. De förlorade finalen mot kontinentens bästa lag, Brasilien, som därmed fick biljetten till OS i Rio, men Venezuelas andraplats gav dem en plats i slutkvalet till OS. Där blev Kina och Spanien övermäktiga, men Venezuela gjorde två goda matcher mot de båda världsnationerna. Wallen snittade tio poäng i de två kvalmatcherna och var under landslagssäsongen Venezuelas näst bästa returtagare. Wallen har alltså redan varit med om en hel del på den internationella nivån och även om Eos skulle ha varit mest betjänta av en stor spelare, så det skall bli spännande att se vad hon kan göra för avtryck i den svenska ligan. Jag gissar att hon kommer att kunna åsamka motståndarna en hel del skada.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *