Helgintryck

Foto: Christer Hansson

Jag såg två av helgens matcher och hade bespetsat mig på att stifta bekantskap med två spelare som tyvärr inte kom till spel. Eos nyförvärv från Venezuela, Daniela Wallen, hade landat i Sverige, men var inte spelklar och följde matchen från på bänken. Och Regina Palusna i Visby gjorde likadant. Hon bedöms ännu inte spelduglig på grund av knäbekymren.

Även om vi ännu inte sett Wallen spela så är det helt klart att hennes tjänster behövs i Eos. Hon kan visserligen inte karaktäriseras som stor, och storlek är vad Eos skulle vara mest betjänta av, men Wallens mångsidighet kan förhoppningsvis hjälpa till med att skapa lite dynamik i deras spel. Just nu blir spelet lite för ensidigt, med mycket flyttande av bollen ute på perimetern, som ofta slutar med massor av trepoängsförsök. Och det är sannerligen inte Eos bästa gren.

Men man måste säga att Eos krigar på riktigt bra. Och när de i lördags tog fram sin zon så fick de väldigt många stopp på Luleå, så pass att de fick känning, som bäst bara tre poäng efter sina motståndare, och man vädrade nästan en sensation. Så blev det dock inte, för Luleå tog sig samman och vann med elva poäng till slut. Luleå, för dagen utan en sjuk coach Visscher och som också saknade Allis Nyström och Favento, imponerade inte. Men Anna Barthold styrde i vanlig ordning upp det hela. För vilken gång i ordningen går inte längre att hålla reda på.

Redan när vi såg Luleå spela sina första matcher den här säsongen, i EEWBL, var det tydligt att inte särskilt mycket arbete hade lagts ned på försvarsarbetet. Helt klart är ju att Luleå är offensivt orienterat och den här säsongen har de avsevärt större förutsättningar att spela så som Visscher ville förra året, med mycket fart. Ännu behövs dock några omgångar innan det går att säga hur laget kommer att kunna hantera det spelsättet, men defensivt är det en annan historia. Luleå kommer väl förr eller senare även till den avdelningen, men efter fyra matcher, då de bara mött lag på nedre halvan av tabellen kan man konstatera att de läcker ordentligt bakåt. 68 insläppta i snitt mot Uppsala, Visby, Norrköping och Eos är inte siffror man är van vid i Luleå.

Visby hade fullt sjå med Uppsala, en smula märkligt med tanke på att de har ett flertal importer och ett par riktigt starka kort i guarden Nici Gilday och forwarden Rashida Timbilla. De båda gjorde jättematcher. Gilday var tex bara två assists från en triple double, med 32 poäng och tolv returer, medan Timbilla ensam plockade ned 23 returer. Båda spelade i stort sett hela matchen, men orkade inte riktigt hela vägen, vilket nog förklarar att Visby inte var långt ifrån att tappa bort den stabila ledningen de hade byggt upp mitt i fjärde perioden. Men Leras ansåg sig nog inte ha något val. Han ville förstås väldigt vinna sin första match på hemmaplan och så har han ju ett lag som är väldigt ojämnt. Det togs väldigt många märkliga beslut av flera spelare i Visby. Och inte blev det bättre av att både Palusna och en axelskadad Felicia Ponturo saknades. Men Gilday är sannerligen en riktigt fin guard, inte vindsnabb, men smart och med en fältherres egenskaper och en fin touch. Det ska bli synnerligen spännande att se henne spela tillsammans med Palusna.

Uppsala väntar fortfarande på sin första seger och kanske hade det gått vägen i Visby om Butler skulle haft en bättre dag framåt. 5/22 räcker inte för amerikanskan, som måste bära sitt lag. Dessvärre kom också O´Bannon igång för sent i det offensiva spelet, där det istället var Skyttevall och Alma Danielsson som stod för det mesta med 21 respektive 14 poäng. Snart kommer ändå första vinsten för Uppsala, som är på banan på avsevärt bättre sätt än förra året vid den här tiden. Förlusterna har inte varit så stora. Och så måste man komma ihåg att de tappat flera lovande tjejer till college och dessutom har en del skadebekymmer, inte minst Agnes Nordström, vars egenskaper naturligtvis är oerhört saknade i det här laget.

Av övriga matcher noterar vi att Telge vann en jämn och tuff batalj mot Alvik. Det var starkt av Telge, som fortfarande väntar på ett par viktiga spelare som är skadade. Men Alvik saknar också spelare och Jurgita Kausaite var inte alltför nedslagen efter förlusten i Täljehallen. Hon har ju ett i stora delar nytt lag som hon vill ge tid, och att ha tålamod och se framåt är det viktigaste för henne. Att Udominate tvålade till Norrköping med siffror som inte var långt ifrån de som de slog Spartak med, är inte så mycket att säga om. Jesper Sundbergs lag är liksom Uppsala utan vinst, men har också haft ett riktigt svårt program i inledningen. Nya Weaver tycks ha gjort ett bra första intryck, men det krävs nog att Uhrström, Gyberg och Pelander kommer tillbaka innan laget kan hitta sin stabilitet.

Och så blev det årsdebut för Janel McCarville för AIK i bortamatchen mot Mark, som chockstartade med att göra 20-1. Det blev till slut 70-58 efter att Mark vädrat bänken ordentligt på slutet. En antagligen rejält jetlaggad McCarville spelade hela 24 minuter, men hennes plötsliga inträde i laget måste ha satt griller i huvudet på, inte minst, hennes medspelare. Det är inte lätt för någon när en sådan spelare hux flux kastas in i laget. Det går inte att dra för mycket växlar på McCarvilles kapacitet och vad hon kan göra för Solnalaget, av den här matchen. Lite överraskad av speltiden hon fick är man i alla fall. Det tyder på att amerikanskan är bättre förberedd än hon var vid sin senaste svenska sejour.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *