Om några matcher

Tisdagens drabbning mellan de bästa lagen i södra damettan, ja förmodligen i hela damettan, mellan Högsbo och Wetterbygden, blev en riktig pulshöjare. Med den nivå som de båda lagen, som redan i våras var på vippen att steget upp i ligan, håller, blir det sparsamt med värdematcher under höstens serielunk. Den tidiga seriefinalen betydde därför mycket, i synnerhet som de inte möts igen förrän i Superettan och tar med sig tisdagens resultat dit. Och matchen rapporteras inte bara ha varit välspelad. Det blev också oerhört dramatiskt och först efter förlängning lyckades Wetterbygden avgå med segern med 85-84

Vi som inte kunde se matchen utan var hänvisade till live-stats kunde nästan känna spänningen i luften när lagen sluggade mot varandra i slutet av matchen och kunde knappast tro våra ögon när Wetterbygden med åtta sekunder kvar av ordinarie speltid kvitterade och tog matchen till extratid genom en trea av Emina Busatlija. Innan dess hade veteranen Elin Söderström med en trea fört Högsbo till ledning 75-72. Och det som hände i slutet blev också en riktig snackis efter matchen. Med en trepoängsledning och 13 sekunder kvar, hur kunde Högsbo ens tillåta ett trepoängsskott? Sådant händer dock frekvent inom basketen, men är lika förvånande varje gång.

När de 13 sekunderna återstod tog Fransisco Pinto en dubbel timeout och ritade upp det spel som senare skulle resultera i kvitteringen. När spelet startade igen tog det fem sekunder innan Busatiljas skott satt i korgen och frågan är vad som hade sagts i Högsbolägret under de dubbla timeouterna. Coacherna har olika strategier i de här situationerna. Vissa väljer nog att spela på utan att foula, men jag tror de flesta föredrar att foula och sätta motståndarna på linjen, alternativt ”bjuda” på en tvåa, ta timeout och få bollen på motståndarnas planhalva. Andreas Johansson i Högsbo är ingen duvunge, så antingen valde han fel taktik den här gången, eller också lyckades inte spelarna göra det som man hade bestämt

När jag efter matchen läste Henrik Carlsson text på ”Basket-in-west” ökade dock förvåningen över matchslutet. Henrik, som var på matchen, skrev bland annat att Högsbo hade två fouls att ge. I det perspektivet är det än mer kryptiskt varför Högsbospelarna inte valde att foula. Eller tänkte de göra, eller hann inte, eller helt enkelt missade att göra det? Vem vet. Jag skall fråga Andreas nästa gång jag träffar honom.

Det var hur som helst starkt av Wetterbygden att klara av den här svåra matchen. Vid sidan av Busatlija blev amerikanskan Sara Beal den stora matchvinnaren med sina 33 poäng. Från båda föreningarna beskrevs matchen i lyriska termer, bland annat som den möjligen bästa som spelats mellan två lag i Damettan. Att Wetterbygdens folk var i extas efter segern är begripligt. Svårare att ta in är att det från Högsbohåll bara kom superlativer. Matchen var fantastisk och spelet likaså, det var väldigt mycket publik, tänk att Wetterbygden kom med en hel busslast till Göteborg och oj vad man ser fram emot nästa match lagen emellan! Allt var enastående. Att man förlorade tycktes inte ha berört. Och jag som trodde att vinna var det viktigaste på den här nivån och resten sekundärt.

Ikväll började de europeiska klubblagsturneringarna och den svenska representanten, Udominate, startade hemma i Eurocup mot ryska Spartak, en match som vi kunde se på en hackande lina från Umeå. Det blev en överraskande överlägsen seger för hemmalaget mot det förra storlaget från öst. 86-57 är siffror som merparten av lagen i den svenska ligan skulle klara av mot Udominate och det är nog så att Spartak blir en slagpåse hemma i ligan. De var helt enkelt kolossalt dåliga, medan Udominate med sina åtta spelare gjorde jobbet. Tyvärr spelade inte veteranen Osipova i den här matchen, Kurilchuk fick bara vara på planen i drygt sju minuter och amerikanskan Simmons i 16. Men det spelade nog ingen roll, för Spartak kunde inte på något sätt bjuda upp till match. De sköt t ex usla 30% och blev totalt utklassade av Udominate i returtagningen.

Genom den stora segern stärkte förstås Udominate sina möjligheter att avancera till utslagsrundan i Eurocup. Men samtidigt är den sköra truppen även fortsättningsvis ett orosmoment. Det krävs snabba förstärkningar för att laget skall uthärda säsongen. Den här dagen ställde laget t ex upp med bara tre svenska spelare och det förstår ju var och en vad det betyder om sådant inträffar i det inhemska ligaspelet.

Även i Euroleague blev det ”svenska” framgångar. Yakin Dogu tog en historisk första seger på hemmaplan genom att besegra Famila Schio från Italien med 67-64. Elin Eldebrink fick 26 minuter och gjorde åtta poäng, medan den italienska storsjärnan och WNBA-mästarinnan, Cecilia Zandalisini, var ovanligt blek. Hon fick bara ihop fem poäng. Även USK Prag, med Amanda Zahui, vann i premiären, men fick slita för att slå Bourges från Frankrike med 64-61. Man måste säga att svenskan ser väldigt vältränad ut och hon levererade igen. 15 poäng och nio returer blev hennes fina facit. Ett intryck av matchen är att Prag dock förlorade en hel del i eldkraft när Sonia Petrovic flyttade till Dynamo Kursk. Serbiskan var med 26 poäng glänsande när Kursk ikväll enkelt besegrade Castors Braine från Belgien.

Farhiya Abdis Avenida var överlägsna mot BLMA från Frankrike. Avenida vann med 30 poäng, men eftersom både Nicholls och Robinson var tillbaka i laget blev det sparsamt med speltid för svenskan. Under den första halvleken fick hon bara två minuter och ytterligare 12 i andra halvan när Avenidas seger var klar. Hon landade på sex poäng. Avenida har ett riktigt starkt och namnkunnigt lag, så det krävs nog något alldeles extra för att Abdi skall få mer utrymme.

Glädjen över att de europeiska cuperna drog igång smolkades av de turkiska myndigheternas agerande. De amerikanskor som skulle till Turkiet med sina lag för att spela i Euroleague nekades helt enkelt visum. De som drabbades var Brionna Jones och Emma Cannon i ryska Nadezdha,  som skulle spela mot Fenerbahce, och Jolene Anderson i Famila Schio inför matchen mot Yakin Dogu. Inte helt överraskande blev det också förluster för de gästande lagen. Anledningen till de nekade visumen uppgavs vara de försämrade politiska relationerna mellan Turkiet och USA. Och det är ingen hemlighet att det som retat upp Lill-Putin i Ankara är att USA vägrar lämna ut Fethullah Gülen, som av Erdogan anklagas för att vara anstiftaren till den misslyckade statskuppen i Turkiet.

Det komiska i sammanhanget är att många amerikanskor beviljats arbetstillstånd för att spela med turkiska ligalag. Vi får se om det här otyget fortsätter i de kommande omgångarna. Och vad betyder det för herrarnas Euroleague, som startar nästa vecka? Det är en turnering som Turkish Airlines för övrigt är namnsponsor för. Vi får se.

 

3 Replies to “Om några matcher”

  1. Tack för omnämnadet, ska fråga Andreas jag med. Och tja jag hade inte så många superlativ i texten. Tyckte bla att båda lagens def lämnade mer att önska, att turnovers var allt för många men förstår också att detta var ”höstens match” för båda lagen och att avspänningsnivån låg högre än under andra matcher. Huruvida det var ”ligaklass” på matchen kan jag inte uttala mig om. Har inte sett en ligamatch på damsidan på länge.

  2. Henrik
    Det var inte alls meningen att referera till dina rader som superlativer. Vet att du gav en, som jag uppfattar, vederhäftig syn på matchen. Superlativerna kom i klubbarnas officiella information på sociala medier, inte från dig. Kanske var jag inte tillräckligt tydlig.
    Tapio

  3. Ingen fara Tapio. Min kommentar ska mer ses som ett tillägg till din text. Men här har du ett ämne till nästa text; när läste man senast en text på en hemsida som var konstruktivt kritisk till det egna lagets prestation? Lycka till, du lär få leta ett tag..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *